AFV

Jag har upptäckt en sak som jag ska erkänna.

Jag gillar att kolla på AFV. America's funniest homevideos. Är det på tv när jag zappar omkring så stannar jag på 5:an och ser jag på text-tv att det strax ska börja så förblir jag en halvtimme i soffan även om jag tänkt göra nåt annat. Det har dock inte gått så långt att jag lärt mig vilka tider det går, än, men det är väl bara en tidsfråga.

AFV är det ultimata slippa-tänka-programmet. Och så är det roligt. Folk som ramlar, galna djur och gulliga barn. Och så är klippen fulla av korkade människor, nästan alla som ramlar i klippen verkar vara korkade - det ser man ju hur det där kommer sluta. Roligt.

Han som leder AFV heter Tom Bergeron. Tooooooom Bergerooooooon! Han är väldigt mycket amerikansk programledare och jag har alltid stört mig på honom. Mycket. Framförallt på hans skämt och hans sätt att prata med folk i publiken.

En dag var det en annan mupp i rutan istället för Tom. Muppen kommenterade också klippen istället för Tom.
Jag blev skitstörd! Vafan?!
Det var så pass störigt att klippen inte var roliga att titta på. Jag kom att tänka på Gustav i "Svensson Svensson" som blir förbannad när tv bytt julvärd: "Vad är det där för ett jävla stolpskott, var är Arne Weise?!" Jag kände mig som Gustav Svensson.

Men tack och lov, det där hände bara en gång. Kanske var det rentav bara en ond dröm. Tom Bergeron, som jag numer har förstånd att uppskatta, står alltjämt troget i rutan och drar bedrövliga skämt och är allmänt amerikansk. Det känns tryggt. Det ska vara som det alltid har varit. Nån jävla ordning får det lov att vara.