AFV

Jag har upptäckt en sak som jag ska erkänna.

Jag gillar att kolla på AFV. America's funniest homevideos. Är det på tv när jag zappar omkring så stannar jag på 5:an och ser jag på text-tv att det strax ska börja så förblir jag en halvtimme i soffan även om jag tänkt göra nåt annat. Det har dock inte gått så långt att jag lärt mig vilka tider det går, än, men det är väl bara en tidsfråga.

AFV är det ultimata slippa-tänka-programmet. Och så är det roligt. Folk som ramlar, galna djur och gulliga barn. Och så är klippen fulla av korkade människor, nästan alla som ramlar i klippen verkar vara korkade - det ser man ju hur det där kommer sluta. Roligt.

Han som leder AFV heter Tom Bergeron. Tooooooom Bergerooooooon! Han är väldigt mycket amerikansk programledare och jag har alltid stört mig på honom. Mycket. Framförallt på hans skämt och hans sätt att prata med folk i publiken.

En dag var det en annan mupp i rutan istället för Tom. Muppen kommenterade också klippen istället för Tom.
Jag blev skitstörd! Vafan?!
Det var så pass störigt att klippen inte var roliga att titta på. Jag kom att tänka på Gustav i "Svensson Svensson" som blir förbannad när tv bytt julvärd: "Vad är det där för ett jävla stolpskott, var är Arne Weise?!" Jag kände mig som Gustav Svensson.

Men tack och lov, det där hände bara en gång. Kanske var det rentav bara en ond dröm. Tom Bergeron, som jag numer har förstånd att uppskatta, står alltjämt troget i rutan och drar bedrövliga skämt och är allmänt amerikansk. Det känns tryggt. Det ska vara som det alltid har varit. Nån jävla ordning får det lov att vara.

Om kramar och skrivprinciper som fallit i glömska

Jag har ett jobb där man får kramar. Jag säger det igen - ett jobb där man får kramar. På mitt jobb kan man även höja volymen när det kommer en bra plåga på radion, det gjorde jag igår och blev lite gladare av bara det, i ögonblicket därefter fick jag en kram utan någon anledning alls (alltså, utan någon anledning alls) och någon minut senare ytterligare en av en annan människa. Inte en hälsningskram eller en hejdåkram eller fanvadjagälskardigkram utan en kram bara sådär, som gör gott, kanske särskilt gott för att den är oväntad och man inte gjort ett dyft för att förtjäna den.

Alltså, det kanske är att gå långt och bli lite väl djup och överanalyserande, men det känns som ett slags uttryck för ett människovärde som består oavsett prestation, handlingar och allt sånt tjafs. Inte bara mitt värde menar jag, utan alla människors, alla varelsers. Alla förtjänar en kram, bara genom att finnas till. Tyvärr är det sällsynt, åtminstone upplever jag det så, med sånt här kramande i andra sociala sammanhang. Det är barnen, de älskande tu och de på mitt jobb, om man nu får generalisera. Och det får man ju. Jag är glad för de jag får möta och det jag får uppleva på mitt jobb (där man även kan få höra att man är söt, har en fin jumper - ett roligt ord som min moster skulle använt, fast hon skulle sagt att den var fräsig - eller ser ut som en fotomodell (!). Frekvensen för sådana komplimanger är betydligt högre på denna välsignade arbetsplats än på andra arenor i mitt liv.) - tack för det.

För övrigt verkar jag ha tappat kunskaperna om de och dem, hjälp mig Essa! En lektion ikväll efter pajen?

"Det är en sån härlig dag idag. Jag känner mig så glad." Hur ofta säger man det? Det är också något som sägs på mitt jobb. Allt är inte bara ångest, minsann.

to find my way

Bäst att skynda sig innan lusten lägger sig, innan inspirationen irrar iväg, innan tankarna taggar ner och funderationerna försvinner. Allitteration?

Klockan 12:34 slog jag på en annan skiva, la mig på soffan och tittade på snöflingorna som sakta dalade ner utanför fönstret. Fyra låtar passerade och sen var skivan slut. Jag reste mig upp och gick, med känslor av klarsynthet och visshet istället för det stora vemod jag hade förväntat mig. Ute konstaterade jag att mina skor inte är gjorda för det här vädret. Det var kul så länge det varade, men jag måste överge dem för i år.

Två rätt så avgörande beslut ligger och väntar på mig, de ligger i ett särskilt fack och bara väntar på att jag ska ta itu med dem, ta steget, få tummen ur. Jag känner på mig att det närmar sig, snart är det fan dags, nu får det (nästan) vara nog. Hoppas känslan håller i sig. Det är rent av nödvändigt att den gör det.

Det här var sista låten på skivan. Jag hjärta R.E.M. 4ever.

osäkert

Ont.

Nu är det jag, Marit, Annika, Anna och Fröken Li, vad hon nu heter.
Det har hänt så mycket.

Jag har varit i Stockholm. Äntligen fått shoppa loss på Goodstore, shoppa som är mitt hatord och allt. Ost som smälter och salta rökiga bitar blev carbonara när jag kom hem. Det var gott, och fett, hade nästan glömt hur flottig mat kan vara. Tror mycket man äter som nästan-vegan per automatik blir oflottigt. I Stockholm skrattade jag mycket, jag hade röda skor och en grön pin med djurrättsbudskap.

Jag har blivit gudmor, eller fadder som det också heter. Det var så fint så fint och jag saknar dem varje dag, kanske det närmaste egna barn jag nånsin kommer. Både tant, moster och gudmor eller fadder är jag åt dem. På dopet åt jag smörgåstårta och den var inte djurvänlig (men himla god trots det). Nästa gång det vankas dop är jag vegan.

Jag har varit på Urkult, där var det coola människor. Jag är inte så cool. Men jag gör så gott jag kan. Där lyssnade jag inte så mycket på musiken som jag hade velat men jag träffade såna som tänkte som jag och såna som inte gjorde det och jag var mer socialt skillad när jag åkte därifrån, mitt i natten en natt för tidigt för vi vägrade blött minitält ännu några frusna timmar.

Jag har jobbat, och jobbar fortfarande än så länge på ett nytt ställe. Det finns så mycket fint att säga om människorna där, om lärdomarna man gör, om ögonblicken man minns. De är så utsatta, vi är så lika, det skulle kunna vara jag, alla vill bli sedda, lyckan i deras ögon, ångesten som skrapar och bankar och rinner över och är utanpå, de är som barn, vi är alla som barn, vi och dom, personal och brukare, stämplar som delar upp när så mycket mer förenar. Jag är så glad och tacksam för mitt jobb, ska man jobba och det ska man ju är det ett privilegium att få vara där.

Min pappa har varit här. Han var här länge. Nu bor han nära.

Sen vet jag inte. Jag vet faktiskt inte. Men jag kom att tänka på en textrad ur en låt av Lisa Ekdahl häromdagen, hon som sjöng vem vet inte du vem vet inte jag för typ halva mitt liv sen. Det var inte en rad ur den låten, utan från nån annan låt på skivan som jag köpte när nittiotalet var ungt. Såhär gick den:

Passion av det slaget är en nåd som drabbar få
det är en nåd att få sån kärlek och ett brott att låta den gå.

Blue bliss

Jag är inte hemma nu heller. Är i Boden och förgyller tillvaron och får tillvaron förgylld. Idag har jag sparkat i höstlövshögar för första gången i år, det är ett måste varje höst, och igår var det varmt nog att ligga och sola på en brygga som vore det juli. Imorgon ska jag vara med min syster på hennes jobb hela dagen, hon jobbar på ett djursjukhus. Tänk vilka intressanta diskussioner det skulle kunna bli, med människor som räddar livet på vissa djur klockan elva och trettio och äter upp andra djur klockan tolvnollnoll. På Coop hade de förresten hästfilé för halva priset häromdagen.

Jag har lagat potatis- och purjolökssoppa idag, den blev god. Till det svängde jag ihop en bönsallad. Jag gillar just formuleringen svängde ihop, då jag oftast annars är en receptbunden stackare som helst mäter även saltmängd med mått.

1 stor burk bönor eller 2 små (t ex kidney eller cannellini)
skivad eller hackad purjolök efter behag
lite mer än 1 msk rapsolja
lite mindre än 1 msk balsamvinäger
salt och peppar

Skölj bönorna och låt rinna av. Blanda ihop allt. Det blir skitgott.

Jag spenderade ett dygn med några av Kvinnorna i mitt liv tidigare i veckan. En av dem är en väldigt liten kvinna, hon är bara några månader gammal och typ två äpplen lång. Inte hög, för hon kan inte stå än. Vi håller på och bygger upp en fin relation hon och jag, som till betydande del består i att jag sjunger och hon ler. När hon var typ ett äpple lång blev det mest I ett hus i skogens slut och Jag är en liten undulat, men nu har jag utökat repertoaren till att även omfatta randomiserade gamla popdängor. Det är lustigt det där, ens lycka är verkligen gjord när man får henne att skratta. Hon gillar att göra det, när hon inte gurglar eller nyper en med smånävarna. Hon gillar även att dregla och spotta, varpå jag brukar kalla henne Spott-Fia, vilket Anna häromdagen fyndigt översatte till Spotify. Så nu kallar vi henne det, då vi inte använder något av det kära barnets många övriga namn. På lördag döps hon, och jag är hennes gudmor. Älskade unge.

På söndag far jag hem till Umeå, och hoppas hinna dit före fem då Folkkök stänger. Vill inte gå miste om grymt veganskt käk för 25 spänn i sällskap med likasinnade. Sen till veckan väntar några jobbpass, och sedan ovisshet.

Men nu väntar Idol och Bachelorette med mamma. Sånt gillar vi.

Jag är inte hemma

Jag har inget internet. Då får man lov att gå till biblioteket. Där sitter jag nu. Imorgon ska jag fara till Urkultsfestivalen, sova tre nätter i tält och vara social, trevlig och engagerad utav bara f. Jag är taggad, tycker det ska bli really roligt och är samtidigt en smula pirrig och nervig. Men det är väl som sig bör. Idag har vi packat och grejat inför avfärden, jag har fått en t-shirt med fiskar på som säger "Lämna oss ifred!" och en affisch med en gris på där det står "Djur är inte mat!". T-shirten ska jag ha i helgen, affischen ska hänga i mitt kök. Hade jag tänkt. Det är ju inte bara jag som använder köket.

I övrigt är det så att livet återgår något mot det normala på måndag. Då är det augusti. Sen är det september.

Min tid är snart slut. Här alltså. Jag ska hinna skriva ut diverse grejer. Wish me luck inför helgen. För djuren!

Jag - en astronaut?

Min katt gillar mosade kikärtor, insåg jag nyss när jag gjorde hummus. Det är roligt när käket man gör uppskattas av någon. Varken far eller sambo ville smaka av hummusen. Jag jobbar, och det är bra på flera sätt. Min insändare har publicerats i två tidningar och för det är jag jätteglad. Den lyckades trots sin oansenlighet reta och störa, vilket jag finner en smula underhållande. Kanske var det någon som ändrade sig - vilken underbar tanke. Om en månad är det Urkult och jag ska djurrätta järnet. Längtar. Efter det och annat. Idag har varit en bra dag ur vegansk synpunkt, jag har lyckats med konstycket att äta både linser, bönor och kikärtor. Då blir jag extra stolt av någon outgrundlig anledning. Nu ska jag spela bejeweled blitz, dagens dos. Och innan jag somnar ska jag lyssna på Salem.

Ännu en ljus natt väntar

Noterat: Jag gillar verkligen Filip och Fredrik. Likaså gillar jag Marcus Birro. Tydligen gillar dessa människor inte varandra. Intressant. Ja, eller inte. Noterat, i alla fall.

För övrigt har jag precis gjort vegansk senapssill enligt detta recept, för Bettan blev så förtjust i julas när jag gjort samma sill så hon ville ha en laddning med sig till Kalix, att förtära under midsommarhelgen. Ska marinera tofu ikväll som ska samsas med diverse grönsaker på grillspett, som jag och Anna ska käka med morotstzatziki imorgon hos Magda. Ses fram emot.

Jag är nyklippt och väntar på att kvällen ska börja.

Lördag söndag.

Tillbaka i Boden efter en natt i Hömyrfors, en liten by utanför Kalix där mamma växte upp och mormors röda hus med tillhörande ladugårdslänga ligger kvar som en påminnelse om svunna tider då man själv odlade sin potatis och mjölkade sin ko. Jag och syster Anna körde dit igår, lyssnandes på Tracks-listan och Absolute '99, vilket i sammanhanget var ett ganska... ja lustigt sammanträffande. Hon hade tagit med den skivan och undrade om den var min, men vi kom fram till att det var Anna J:s. Nåja. Jag hade solglasögon och var trött, efter två natter i rad då jag varit vaken när tidningen kommit, och gått upp för att kolla om min insändare om bojkott av djurcirkusar varit med. Vilket den inte varit, jävla NSD. På Trackslistan var det med så mycket bra musik så att jag nästan bestämde mig för att aldrig mer lyssna på skvalradio och göra lördagar kl 12 till en återkommande helig stund. Vi passerade ett vägskäl där jag gärna svängt in. Tracks pågick hela vägen till Kalix, men vi missade topp 3. Gick in på Kalix galleria, där icke-rosa kläder till vackerbarnet Jennifer inhandlades på rea. Jag såg senare att det var en bil på det ena plaggets ärm. Underbart. Vi satte oss sedan i bilen och tog med flit en annan väg för att förstärka semester- och äventyrskänslan, hur stark nu den kan bli i byarna utanför Kalix, lyssnandes till tio år gamla låtar utan att veta vilken som skulle komma härnäst. Vi gissade en stund, vilka låtarna var efter introna, min syster hade inte så bra koll (läs: sög) och jag rockade.

Jag var trött hela dagen, hjärnan var på annat håll men det blev en fin kväll ändå. Min kusin med sambo och kids hälsade på och det var kul. Förra sommaren leverade min kära kusin det klassiska "vi har ju ätit kött i alla tider" när vi pratade om min vegetarianism. Det var inte ens en diskussion men han kände sig väl tvungen att argumentera. Jag vill ju ogärna göra någon obekväm så jag bemötte inte de förbannat korkade orden då, vilket jag ibland ångrat. Jag ska börja argumentera mera har jag bestämt, det är ju dumt att låta bli när man sitter på så många bra. Senare på kvällen for vi på en lång biltur genom mammas gamla hoods, dom hade pizzapubkväll i Björkfors. Vi gick och la oss mellan tolv och ett och jag sov i mer än tio timmar - igen det jag missat på sistone. Det var skönt att sova ut ordentligt, trots att jag gärna är vaken på nätterna. Syrran sov jättedåligt, hon hörde råttor i väggarna och en av katterna jamade ihärdigt. Jag tror jag valde rätt säng.

Idag har jag och syster plockat tre liter maskrosor för mammas granne Bettan ska göra maskrosvin. När vi plockade tyckte jag att det var väl mycket mygg, men det var f ingenting jämfört med senare när vi satte potatis. Jag har aldrig varit med om nåt liknande, till slut gick jag in för döda dom har jag svårt för. Och det skulle ändå inte hjälpa att klappa ihjäl dem, miljarder som de var. För övrigt är det underskattat att få hålla på och göra nyttigheter utomhus ibland, det känns i alla fall bra på nåt sätt. Inte som efter en dag vid diverse skärmar. Men nån gång ska jag ha ett potatisland där det även ska växa grönsaker, och ett växthus med solpaneler. Då blir det nog lite skärmtid.

Jag har druckit havremjölk och ätit mjölkfri färskost, i övrigt har jag inte varit så mycket vegan under dygnet i Kalix. Det här med fisk när jag är med mamma måste förändras, det är tänkt att det ska vara undantag och inte regel. Usch. Suck. Men man är ju inte mer än människa och i det ingår att vara mänsklig.

Mitt eget barndomshem och min pappas barndomshem finns inte kvar för mig att besöka när som helst, därför är jag så glad att mormors hus alltjämt står tomt så att man kan spendera en natt eller tre där på somrarna. Hoppas att jag hinner dit nån fler gång i sommar, och att myggen då emigrerat.

När vi for hem tog 90-talsorgien på bilstereon vid igen. Det regnade och vi sjöng med. Vi passerade det där vägskälet igen, och nu är vi hemma. Både mamma och jag. Kan inte fatta att jag är hemma i Umeå igen om en vecka. Bisarrt vad tiden går fort. Hem till vardagen, jobb och squirrelwheel. Men också hem till en massa fina varelser, det är bra. Motstridigt.

Klockan är 2223 och det regnar. Jag ska vara med mamma en stund nu. Get to know your parents, you never know when they’ll be gone for good, som Baz Luhrmann säger i en tio år gammal låt.

Jag blir så ledsen

http://www.dn.se/nyheter/varlden/danska-grisar-misshandlas-svart-1.873330

Jag blir så ledsen. Lägger ut länken på facebook men känner att det inte räcker, vill skriva mer i den lilla rutan, vill skriva med Caps lock intryckt att sluta ät grisar för helvete, de är lika intelligenta som treåriga människobarn, det är ni era jävlar som efterfrågar skivad gris som bär ansvaret för att det blir så här. Men jag tror att det kanske inte skulle tas emot på det sätt jag vill så jag låter bli och skriver här istället, skriver ner all min ledsenhet och sorg för de djur som vi människor inte respekterar eller bryr oss om. Vi bryr oss bara om pengar, profit, tillväxt, snabbare, effektivare så att det blir mer lönsamt, slår vi grisarna går det fortare och blir mer lönsamt, shit vilken bra idé.

Och ja, kanske är det någon som minnsann bara äter svenskt griskött och det är väl en klen liten skittröst (men bra ändå alla som försöker göra gott på sitt sätt), men ät då inte gris på restaurang eller i fryst färdigmat, på sjukhus eller hemma hos något annan för sannolikheten är stor att det är en oskyldig gris som blivit misshandlad för att deras kropp ska bli billigare för oss att äta. Och ska man äta svenska grisar kan man ju tänka på att 99 procent av dem aldrig får se dagsljus, att kultingarna kastreras utan bedövning och att man aldrig kan vara säker på att grisen på ens tallrik fått slippa känna på en skållning utan bedövning.

Alla djur, de katter och hundar vi älskar och de grisar och kossor vi skivar och lägger på smörgås, vill finnas till, leva och leva på det sätt som är naturligt för dem. Vi människor berövar dem den möjligheten när vi spärrar in dem, göder dem och sedan dödar dem för att förtära deras kroppar. Vill man inte så behöver man inte bidra till det här, det går så fantastiskt bra att leva på vegetarisk mat! Den maten är billigare, nyttigare, mer miljövänlig och framförallt mer empatisk. Jag skulle aldrig äta av en hund, för de flesta i Sverige ter sig nog den tanken orimlig. Det är lika orimligt att äta av andra djur, precis lika galet. Lämna djuren ifred, ät sådant som inte haft ögon, ett ansikte, en mamma... Det är för att folk vill att grisar ska dödas och ätas, för att folk vill ha billig fläskfilégryta till middag och marinerad gris på grillen i sommar, som det blir som det blivit i Danmark. Och har inte samma sak redan hänt i vårt land så är det bara en tidsfråga.

Bästa linssoppan alla kategorier

Jag är i Boden, och idag har jag bjudit mina fina vänner A och M på min favvo-linssoppa. Jag tycker verkligen om soppor med linser i och har tre-fyra stycken olika som jag alternerar mellan. Denna är dock - som sagt - favoriten, sjukt så god den är. För att riktigt understryka detta ska jag lägga ut receptet här, första på min lilla blogg ever. Jag har såklart inte hittat på receptet själv, det kommer från tidningen Elle Mat & Vin och de har i sin tur hämtat det från boken "Smart & gott - kanonrecept som gör nytta" av Liselott Forslin.

1-2 vitlöksklyftor
1 tumstor bit färsk ingefära
1 stor morot
2 msk olivolja
2 tsk röd currypasta (thailändsk)
2 dl röda linser
2 msk ekologiskt grönsaksbuljongpulver
1 limeblad (eller rivet skal och saft av 1 lime)
1 tsk salt

Skala och riv vitlök och ingefära. Skala moroten och skär den i slantar. Hetta upp oljan i en gryta och fräs vitlök, ingefära och morot utn att det tar färg. Lägg i currypastan och låt det fräsa ihop hastigt. Tillsätt linserna och rör om. Häll i 7, 5 dl vatten och buljongpulver och lägg i limebladet eller limeskal och -saft. Låt sjuda i cirka 10 minuter tills linserna är mjuka. Smaka av med salt till lagom sälta. Soppan sväller efteråt, så den kan behöva spädas med lite vatten.

Jag tycker dock att soppan blir väl salt om man tar 2 msk pulver (motsvarande 2 tärningar) plus en tsk salt. Idag tog jag bara en trekvarts tärning och en tsk salt. Sen står det att receptet är till 4 personer, min åsikt är att de personerna i så fall äter lite. Soppan är mer lagom till 3 pers. Jag har aldrig lyckats hitta limeblad så använder alltid vanlig lime, funkar utmärkt. Do this soppa, du komma inte ångra dig!

Sen måste jag ta tillbaka allt (nåja, det mesta) av det jag skrivit tidigare om att Umeå är veganvänligare än Boden, så är det inte rakt av. Idag har jag äntligen kommit över ett paket blåbärssoygurt (på Coop, var annars), fann även Alpros dessert med vaniljsmak som jag varit sugen på att prova ett tag så det blir efterrätten imorgon. Ska nämligen bjuda kära syster och hennes ex-svägerska på vegetarisk middag då. Ska bli jättekul, P har visat stort intresse för och beundran av mina matvanor vilket gör att det känns väldigt pepp att försöka inspirera henne till ändrade vanor.

Dagens lilla förfärliga fakta: Cirka 5 miljoner tuppkycklingar mals ner levande (till döds) varje år i Sverige. Varför? För att de inte kan förse oss människor med ägg. De är till ingen nytta för oss och därför bestämmer vi att deras liv ska avslutas, på ett förbannat vidrigt sätt dessutom. Jag tycker nog att detta i sig räcker för att man ska sluta stödja äggindustrin.

Här kan man för övrigt lyssna på Skolministeriet som i detta avsnitt handlar om veganmat i skolan. Trodde att det var självklart att alla elever som vill ha veganmat får det men tydligen inte. Kostnaden framförs som ett argument. Ja kära värld, kunskapsnivån är hög...

Ikväll har jag även bakat dessa muffins, goda!! Och nu är klockan ett, godnatt.

Saker som gör mig glad

Att Oatly inte längre har palmolja i sin matlagningsgrädde. Blev fantastiskt vardagsglad när jag såg det. Att specialkattmaten som mina katter får, pga att den ena har njurproblem, inte innehåller mer animalier än fisk och ägg. Trodde verkligen att den skulle bestå av allt möjligt slaktavfall. Att Öppen Gemenskap, där jag nyss börjat som volontär, alltid serverar vegetarisk mat på sina volontärträffar. Att Alpro har en 500 ml vaniljyoghurt samt att deras dessert även finns i vaniljsmak, och att båda dessa produkter finns att köpa här i Umeå! Att vegansk pizza går alldeles förträffligt bra att göra själv, och det smakar mumma. Gjorde denna pizzasås och hade på istället för ost, blev jättegott, och så hade jag Veggos kebabbitar på istället för grisrumpa eller bitar av ko. Att vegansushin som jag, V och L gjorde blev fantastisk och det blev massor över, så både jag och M fick njuta av den även dagarna efter. Att utdelandet av veganska påskrecept gick så bra och var så roligt. Mitt påskte, med smak av Earl grey och passionsfrukt. Att jag fått äta god vegansk mat även idag.

Future vegan birthday

Jag är förkyld så till middag blir det soppa, riktigt längtar efter rykande varm soppa med ingefära, vitlök och chili. Åt upp det sista av jordgubbssoygurten till frukost och den kan jag verkligen rekommendera - supergod! En kompis som smakat den med blåbär säger att även den smakar mumma så jag törs nog rekommendera den också. De veganska dillchipsen (Lantchips) tyckte jag var sådär, de var tokknapriga så gillar man det är chipsen att rekommendera, men jag föredrar lagom krispighet och tyckte mest bara jag fick tugga och tugga... Sen smakar de inte lika mycket som "vanliga" dillchips men avsaknad av glutamat är kanske en bidragande orsak till det, och glutamat är ju ett djävulskap som jag är tacksam om de inte tillsätter. Ett annat snacks som förtärdes i fjällen var rostade bondbönor från Australian Company, jättegoda! Det står lättsaltade på påsen men de smakar lite av lök/vitlök som är tillsatt. Jag måste medge att det var tråkigt att inte pimpla i fjällen. Alltså inte så att jag saknade själva sysslan för det kändes bra att låta bli den grymheten, men både mamma, syrran och M pimplade glatt och då kändes det lite trist att vara utanför gemenskapen eller vad man ska säga. Nästa gång ska jag nog också gå ut på isen och sätta mig och läsa en bok eller sola om det är väder, göra något i alla fall så att man är med utan att delta. Eller åka en tur på skidor runt sjön som min faster gjorde, sympatiskt av henne. På lördag ska jag, V och L göra sushi! Ska bli så himla trevligt, har även kollat upp att det finns sake på systemet som vi kanske köper, undrar just hur det smakar? Och lördagen därpå ska Djurens Rätt dela ut djurvänliga påskrecept på stan, funderar på att vara med om jag hinner, på kvällen ska vi nämligen till Övik och fira M:s lillebror som fyller år och dessutom tagit examen. Skulle vara kul att hinna vara med och dela ut recept, och göra något mer konkret - dessutom tillsammans med andra. Likasinnade råder det ju tyvärr lite brist på i min omgivning annars. Idag har jag påbörjat en ny veganvecka, efter fjällvistelsen där både ko-ost och kogrädde tyvärr intogs. Är så roligt att planera veckans måltider, känns bra i själen på nåt vis. Undrar just om det i framtiden ligger ett datum som kommer bli min vegan-födelsedag? Jag hoppas då det. Nånstans inuti har jag ändå velat det i cirka nio år nu. Kanske min 28e födelsedag är en dag att sikta på?

Tänkvärt

Följande dikt är skriven av Göran Greider och är hämtad härifrån. Jag är grisen! Jag är grisen! Jag vaknade ur bedövningen och blev levande kokt och jag skrek och jag skrek. Mitt enda uppdrag i livet är att födas för att dö och dö så billigt som möjligt. De säger att det är min rätt att aldrig behöva lida under slakten men jag lider hela mitt liv och jag föds för att lida och lida så billigt som möjligt. Jag har ett medvetande som ingen vill veta av, jag har en själ som inte ryms i denna värld av blod och slakt. Jag ska hamna på middagsbordet och jag ska skrika även där när du skär mig i bitar: Ja, jag ska skrika när jag ligger I din matsäck, som ett litet barn, faktiskt som ett barn, det billigaste av alla barn. Jag är grisen! Jag är grisen! Jag har kommit för att dö och aldrig för att leva.

Fiskfjäll

Just nu är vi åtta stycken i vår lägenhet, en hund, två katter och fem människor. Imorgon bär det av till fjällen för att fira lilla mammas sextionde födelsedag, och vi har lagat så mycket mat i förväg så jag tvivlar på att vi kommer hinna äta upp alltihop. Vi var och handlade inför resan igår, jag har laddat upp med bland annat veganska dillchips, Carlshamns jordgubbs-soyghurt och mjölkfri choklad. Har även lagat biffar, biffstroganoff och hummus som ska med, att förtäras när de andra förtär diverse animalier. Fast stroganoffen ska alla äta av (har jag bestämt :), det blir tisdagens lunch och jag ser med spänning fram emot vad köttätarna ska tycka. Under denna vistelse blir det inget pimpelfiske för mig, nu är det slut med allt fiske från min sida sedan jag läst om fiskarnas upplevelser av smärta och dessutom tänkt till och insett att de såklart vill leva på samma sätt som vi och alla andra varelser vill. Man kan tycka att en som för nio år sen fattat att kossor och grisar och kycklingar känner smärta och vill leva borde insett detta om fiskar betydligt tidigare, men på fiskpunkten känner jag mig nu som en omvänd köttätare - det var gott, bekvämt... ja och sen tog argumenten slut men det räckte för att upprätthålla nästan nio års fortsatt fiskätande. Fy mig, fy fy mig, men bättre sent än aldrig antar jag. Det är det enda jag kan säga om det. Idag kom mina beställda produkter från jordklok och till min stora glädje var tre av dem märkta med Veganmärket, det där med en blomma. Mycket tillfredsställande att konsumera sådant tycker jag. Nu måste jag sova för länge sen.

Ät bananer istället

Jag har varit så nöjd över att äntligen ha hittat en deo som inte är testad på djur och inte heller innehåller aluminium och som dessutom funkar bra, men nu har jag läst om paraben och efter att ha gjort det vill jag inte använda produkter med detta ämne i - i varje fall inte deodorant. Såklart innehåller deon jag använder detta ämne i inte mindre än tre olika former. Suck. Men roligt är att jag beställt hudvårdsprodukter från jordklok.se nu ikväll, jag tror inte att någon av dem ska innehålla paraben men helt säker är jag inte, tyvärr gick det inte att kolla ingredienser i alla produkterna på den sidan men i övrigt är det en toppensida med allt möjligt miljövänligt. När jag blir lite rikare ska jag köpa tandkräm, schampo och maskindiskmedel därifrån och kanske prova tvättnötterna, de verkar finurliga. Efter mitt besök hos naturfrisören i Boden har jag verkligen blivit mer medveten om att allt, verkligen allt vi applicerar på kroppen (huden, håret osv) tas upp i systemet i princip som om vi ätit produkterna. Denna tanke gör mig motiverad att fortsätta sökandet efter den perfekta deodoranten och andra produkter som är snälla mot både djuren, naturen och mig. När jag och Anna var i Luleå köpte jag ett veganskt hårbalsam som jag blivit helt kär i, det luktar citron och innehåller inte paraben - kollade just. Två små saker jag i övrigt stört mig på den sista tiden är dels sushimenyn på en nyöppnad sushirestaurang här i Umeå, där jag visserligen inte ätit men ändå kollat på menyn utanför ingången när jag gått förbi. Det var ordvalet där som störde, då varje slags sushi följdes av en redogörande uppräkning av vad denna sushi innehöll - typ lax, avocado, sötpotatis, majonäs - i alla förekommande sorters sushi utom just vegansushi som sas innehålla: grönsaker. Jag orkar knappt gå in på alla anledningar till att detta är så störigt trots att det kan verka som en skitsak, men en tanke jag får är hur kul det skulle vara (och hur det aldrig skulle vara så) om restauranger inte skulle definiera vad för slags kött en rätt innehöll. Speciellt i de fall där en rätt innehöll flera sorters kött. Om de bara skulle skriva kött, pizza med kött, pasta med kött, kött och pommes frites, kött med bambuskott, köttrulle osv osv. Ja kul kanske inte är rätta ordet, det vore betydligt roligare (framförallt för djuren) om restaurangerna slutade ha kött i sina rätter, men tanken var lite underhållande en stund i alla fall. Grej två, som stört mig en tid nu är Norrmejeriers tv-reklam för Gainomax (som jag själv drack efter träning ibland för inte alltför länge sen, huvva!). Det är inte främst för den stackars apans skull jag blir irriterad, även om jag tycker att den kan få springa fritt i någon djungel istället, utan för att Norrmejerier försöker få oss att tycka synd om apan eftersom vi brukar äta hans bananer efter träningen. Istället borde vi enligt Norrmejerier dricka en produkt baserad på kalvarnas mjölk, alltså verkligen ta stackars djurbarns föda och förtära den i deras ställe. Faktiskt så tror jag inte att så många apor tvingas svälta om vi äter bananer efter att vi tränat, medans kalvar faktiskt tas från sina mammor för att människor ska kunna dricka kalvarnas mjölk istället. Sen är det så extra ironiskt att Norrmejerier använder en söt liten apa med hundvalpsblick för att spela på svenskarnas ömmande hjärtan för små försvarslösa djur, när en verklighetsåtergivande reklam hade kunnat få ännu fler människor att sluta dricka mjölk än att som nu börja dricka Gainomax. Och så slutligen en klapp på mitt huvud för att jag utan hjälp listat ut hur man länkar! Det ska firas med en länk till Veganbidraget, som har en så rackarns fin blogg och dessutom är snälla med sina läsare. All heder åt dem och alla andra som är snälla, det är en egenskap icke att förringa, allra minst i tider som dessa. Ahimsa på er alla!

En nästintill vegansk torsdag

Tre säkerligen icke-veganska chokladpraliner gjorde denna dag endast nästintill vegatabilisk, men i övrigt har allt jag ätit idag varit fritt från lidande och död och dessutom förbaskat gott. Kan jag så kan vem som helst äta veganskt, visst krävs det en smula kunskap och en nypa motivation men det skaffar man sig lätt via nätet (t ex vegania.net där det mesta man behöver veta står att läsa) och/eller vegatariska kokböcker som det finns en uppsjö av. På Djurens Rätts hemsida kan man läsa om hur djuren som svenskarna äter har det innan de dödas och äts, låter man bara bli att blunda torde motivationen att äta färre djurdelar infinna sig i ett nafs. Eller så är jag väldigt naiv, vad vet jag. Till frukost denna dag njöt jag av två knäckemackor med mosad avokado på (supergott med citronflingsalt), sojayoghurt (Alpro) med hallon från frysen och ett glas Proviva. Lunchen bestod av rödbetssoppa med lök, potatis, vitkål och gröna linser (som V nu har introducerat för mig, tack!) från igår, en klick sojayoghurt i denna soppa var pricken över i:et och ett himmelskt gott bröd till gjorde måltiden komplett. Till middag gjorde jag en chili con carne utan carne men med vegetarisk färs (Hälsans Kök tror jag) och kidneybönor med mera, både detta recept och det på soppan kommer från "100 goda gröna rätter" av Barbro Lönnegren som är en fenomenal kokbok. Recepten är enkla och goda, perfekta om man är en ovan matlagare som jag var för några år sen. Boken är inte vegansk men tippar på att de allra flesta recept är lätta att veganisera. Nu ikväll har min kära V varit här och vi åt hallonglass och chokladglass som inte var gjord på kossors bröstmjölk. Det är så genomförbart för alla och envar att äta på detta sätt, faktiskt så är det "bara" att välja andra grejer när man handlar käk. Och det där "bara:t" kan man se på olika sätt. Visst kan det kännas som att det inte är så bara, men samtidigt är det ju faktiskt bara att ta ett annat paket än det vanliga och vänja sig vid dess innehåll. Vi har en gång fått vänja oss vid våra nuvarande matvanor, även om vi inte minns det, och det går att vänja sig vid andra matvanor. Think outside the box, yes box. Imorgon är det fredag. Jag minns en låt i en reklam från ett företag som försökte få svenska folket att äta kyckling på fredagar, som ärtsoppa på torsdagar. Jävla pengakåta empatilösa idioter.

Lång rapport

Jag har vunnit en tävling! Eller ja, delad vinst med två andra, men kommer ändå få tre fräsiga pins med vegan-och djurvänliga motiv, tjoho! Detta gjorde min helg, i princip. Annat mycket trevligt som hände var att vi var på middag hos V & J, jag blev bjuden på veganska biffar som var jättegoda. Tror inte jag har blivit bjuden på vegansk mat förut, i alla fall har ingen ansträngt sig och gjort det enbart för min skull, det uppskattade jag väldigt mycket. Ska laga dessa biffar redan imorgon, så goda var de! Var också till E & A under helgen, blev bjudna på fika och gullade med valpen (så söt som bara djurbarn kan vara). De hade Oatly's vaniljsås till äppelpajen, tumme upp till det också. Utmanades av A till en "hälsosam fika-tävling", efter min morotskaka för några veckor sen och nyss nämnda (mycket goda) äppelpaj, så nu i veckan tänkte jag baka Veganbidragets mintchokladmuffins och bjuda dem på. Den ena är diabetiker och den andre träningsfreak, så det är möjligt att deras definition av hälsosamt fika ser annorlunda ut än min. Jag tänker ju att djurvänligt = hälsosamt, för djurens hälsa framförallt. Sen om veganskt fika är så mycket nyttigare för människor än vad animaliskt fika är, det låter jag vara osagt. Det är i alla fall dinkelmjöl i de där muffinsarna. Vi åt på Invito i fredags, de har så sjuukt god mat. Men åt tyvärr inte veganskt, måste bli bättre på det där när jag är ute och äter. Hur som helst hade de en väldans vitlöksstinn pesto i pastan jag åt, och så en massa soltorkade tomater och annat som jag inte minns - jo kronärtskocka också ja. Tror nästan man kan säga att ju mer vitlök desto godare när det gäller mat (inte andedräkt), åtminstone tycker jag det. Love it! Har varit och storhandlat ikväll, så nu finns det resurser för nya veganska stordåd i köket. Bekantar mig med nya grejor ofta nu, har köpt färska rödbetor som ska bli soppa och rårakor till exempel, och torkade bönor och kikärtor som just nu ligger i blöt. Nu är det färdighaft med miljöovänliga plåtburkar! Mm, ger mig själv en klapp på axeln där. Politiskt korrekt var ordet. Eller pretto, men vet inte riktigt vad det betyder. Får lov att ta reda på det. Ja, kort rapport som mamma skulle ha sagt. Fast denna blev lång. Borde lära mig att lägga ut bilder, och hur man länkar. Och borde skriva oftare. Oh well... Sängen snart. Sov gott.

Vegan på hemmaplan

Jag ska sätta igång och läsa inför nya kursen men tänkte bara skriva lite först. Igår efter den goda middagen (pastasoppa med vita bönor, rosmarin och massa vitlök, grymt gott) kände jag mig så glad, för nu har jag provlagat så många goda recept att det är fullt möjligt att bli vegan på hemmaplan utan några större ansträngningar - det känns bara mer och mer naturligt att laga och äta mat utan animaliska ingredienser! Samma sak i affären, nu vet jag vilka hyllor jag ska gå till och vilka grejer jag ska kolla efter på innehållsförteckningarna (att undvika, producenterna gillar verkligen att blanda i mjölkpulver och köttextrakt där man minst anar det). Sen så känner jag mig mer avslappnad nu till mitt veganblivande, det är ok att vara rånoga ibland och sen äta en ostmacka gjord av kalvmage eller gravad lax för att man inte orkar vara till besvär. Det måste få vara ok för mig, för jag vill verkligen inte vara till besvär. Fast vill ju å andra sidan verkligen äta veganskt, men kompromissa bör man - annars dör man, eller hur det nu var. Nu ska jag läsa om barn med socioemotionella problem.

Fiskarna i haven

Året började bra med att jag tillkännagav att jag skulle sluta äta fisk. Nyårslöfte. Det höll tills mor och syster kom och hälsade på i helgen (har tagit examen nu så de kom i torsdags och stannade till söndag), med ett stycke gravad lax i näven (mamma såklart). Jag har inte sagt till henne att jag slutat äta fisk, gjorde det inte nu heller när hon nu ansträngt sig för att glädja mig. Så blev fuskvegetarian igen för en helg, känns inte jättebra men ser det som att jag tog ett återfall - tänker fortsätta vara en äkta vegetarian nu. Skulle det nu vara så att jag äter fisk när jag träffar mamma må det ju vara hänt (även om det såklart inte alls är önskvärt eller bra utan för jävligt), min fiskkonsumtion har ändå sjunkit drastiskt. Har fortfarande som mål att inte äta fisk i påsk när vi far till fjällen med halva Martins släkt, men ängslas lite över det ändå. Tänker göra "fisk" av tofu och ta med dit, hittat recept på Veganias sida. Och när de andra pimplar (alltså vinterfiskar) får jag väl vända ansiktet mot solen och bara njuta av livet - och av att fler fiskar tillåts göra detsamma.