Jag - stjärngosse och mördare

Jag är i Boden denna helg, tar en paus från uppsatsskrivandet. Boden betyder smörgåsar med gravad lax som intas med älskade mor, som vet hur gott jag tycker att det är och därför har det hemma varje gång jag kommer. Det ligger inte i fiskarnas intresse att ätas upp av mig, och det gör lika ont för dem att få en krok i munnen som det skulle göra för vilken hund, fågel, ko eller människa att få detsamma. Likaså innebär döden genom kvävning lika mycket lidande för fiskarna som för oss människor och andra djur om vi skulle kvävas. Jag är en tyrann, en djurplågare, en mördare med dubbelmoral som äter fisk - därför ska jag sluta. Jag ska bli en äkta vegetarian. Hoppas mamma förstår.

På måndag är det sista gången på studiecirkeln i veganism, sushi står på menyn! Ska bli underbart, fast jag har redan smakat sådan djurvänlig sushi från stället nedanför oss - bitarna med tofu är ju lätt godast!

Umeå är nog veganvänligare än vad Boden är. ICA Supermarket hade inte mjölkfri färskost, de hade haft det förut men för få köpte. Så jag köpte en sojaost där för att peppa dem att ha kvar den i sortimentet. Hummus letade jag aplänge men utan framgång, så den sena middagen blev till slut riskakor med sojaost, havreyoghurt (inte lika god som dito soja), nötter samt Proviva som Maria bjöd på. Jag var väldigt nära att köpa en färdigrätt med fisk, men tack vare Anna som skulle käka mackor till middag blev det till sist en måltid med efterföljande gott samvete för mig.

Jag har mina nya fina knallrosa pulsvärmare på mig, de gör mig glad! Inköpta på inomhus-julmarknad idag. Ett luciatåg var där och sjöng, så vackert att jag nästan blev tårögd på riktigt. Även "den sjungande julgranen" på pingstkyrkan nu i eftermiddag var en upplevelse, alla dessa bedårande barn som bara behöver vara just barn för att vara bedårande. Men könsfördelningen var lika förutsägbart traditionsbunden som tråkig - alla pojkar var tomtar och pepparkaksgubbar och tjejerna var tärnor och lucia. När jag gick i lekis var jag stjärngosse, det är jag banne mig stolt över såhär i efterhand - även om det inte låg någon ideologi eller princip bakom det beslutet. Jag var ju bara sex år, tyckte väl att strut och pinne var roligare än glitter. Finge jag gå i ett luciatåg nu skulle jag vilja vara tomte, jag skulle ha skägg och kjol.

Morotskaka imårrn, mums!