Jag - stjärngosse och mördare

Jag är i Boden denna helg, tar en paus från uppsatsskrivandet. Boden betyder smörgåsar med gravad lax som intas med älskade mor, som vet hur gott jag tycker att det är och därför har det hemma varje gång jag kommer. Det ligger inte i fiskarnas intresse att ätas upp av mig, och det gör lika ont för dem att få en krok i munnen som det skulle göra för vilken hund, fågel, ko eller människa att få detsamma. Likaså innebär döden genom kvävning lika mycket lidande för fiskarna som för oss människor och andra djur om vi skulle kvävas. Jag är en tyrann, en djurplågare, en mördare med dubbelmoral som äter fisk - därför ska jag sluta. Jag ska bli en äkta vegetarian. Hoppas mamma förstår.

På måndag är det sista gången på studiecirkeln i veganism, sushi står på menyn! Ska bli underbart, fast jag har redan smakat sådan djurvänlig sushi från stället nedanför oss - bitarna med tofu är ju lätt godast!

Umeå är nog veganvänligare än vad Boden är. ICA Supermarket hade inte mjölkfri färskost, de hade haft det förut men för få köpte. Så jag köpte en sojaost där för att peppa dem att ha kvar den i sortimentet. Hummus letade jag aplänge men utan framgång, så den sena middagen blev till slut riskakor med sojaost, havreyoghurt (inte lika god som dito soja), nötter samt Proviva som Maria bjöd på. Jag var väldigt nära att köpa en färdigrätt med fisk, men tack vare Anna som skulle käka mackor till middag blev det till sist en måltid med efterföljande gott samvete för mig.

Jag har mina nya fina knallrosa pulsvärmare på mig, de gör mig glad! Inköpta på inomhus-julmarknad idag. Ett luciatåg var där och sjöng, så vackert att jag nästan blev tårögd på riktigt. Även "den sjungande julgranen" på pingstkyrkan nu i eftermiddag var en upplevelse, alla dessa bedårande barn som bara behöver vara just barn för att vara bedårande. Men könsfördelningen var lika förutsägbart traditionsbunden som tråkig - alla pojkar var tomtar och pepparkaksgubbar och tjejerna var tärnor och lucia. När jag gick i lekis var jag stjärngosse, det är jag banne mig stolt över såhär i efterhand - även om det inte låg någon ideologi eller princip bakom det beslutet. Jag var ju bara sex år, tyckte väl att strut och pinne var roligare än glitter. Finge jag gå i ett luciatåg nu skulle jag vilja vara tomte, jag skulle ha skägg och kjol.

Morotskaka imårrn, mums!

Jag - en bloggare?

Sedärja, då hade även jag en blogg. Behöver en plats att lufta mina veganambitioner på, har exakt noll personer i min omgivning som delar min övertygelse - kanske kan denna blogg hjälpa mig finna likasinnade. Har just sett bilder tagna inifrån ett svenskt slakteri (hade gärna länkat till den om jag visste hur man gjorde) och jag tycker att varenda människa, framförallt varenda köttätare, borde se hela bildspelet och begrunda. Om man googlar "Walls of glass" så hittar man den. I verkliga livet argumenterar jag sällan för vegetarisk kost, om inte någon annan sätter igång en diskussion. Det är inte heller så att jag går omkring och tänker "hur fan kan folk äta kött?", mina nära och kära gör ju det och jag respekterar och älskar dem högt. Men (trots att jag är en liten språkpolis är jag av den övertygelsen att man utan problem kan börja en skriven mening med "men") jag har en känsla av att jag i denna blogg kommer spy ut alla de principer och åsikter jag ändå har innerst inne. Om någon till mig närstående kommer läsa mina inlägg kanske denne till följd av detta inte riktigt känner igen mig, men det är väl så med människor i allmänhet, man har sidor och tankar man mer eller mindre omedvetet låter bli att visa i vissa sammanhang. I detta, för mig nya sammanhang kommer det alltså säkert bli en hel del ordbajsande om sådant jag i vardagen inte dryftar med vänner och bekanta. Jag kan förtydliga det jag just sa en smula, det är inte så att jag är en fegskit som inte törs stå för mina åsikter och min övertygelse, snarare är det helt enkelt så att jag sällan och aldrig startar upp diskussioner och debatter - men jag deltar ivrigt, stolt och mer än gärna då andra bjuder in. Bla bla, nu ska jag försöka lära mig hur allt i bloggvärlden funkar. Jag är uppe och vakar för jag ska jobba natt i morgon, egentligen borde jag läsa en avhandling om hur det är att växa upp med fostersyskon men jag fixade en blogg istället. Lika bra det, har tänkt på det så pass länge att det känns skönt att ha fått tummen ur. Natti natt!