veganwannabe

om att må bra

2010-12-13T23:52:00.007+01:00

Jag äter inte produkter som är gjorda av djur eller kommer från djur främst av etiska skäl, eller kort sagt för djurens skull. Men att äta kött är inte bara taskigt mot djuren utan även galet dåligt för miljön, väldigt dåligt för kroppen och hälsan, och bidrar dessutom till svälten i världen. (Men allt detta vill ju inte kött-och mjölkföretagen att vi ska veta, de jobbar hårt för att odla myten om djurprodukternas förträfflighet och använder fantasisummor till reklam för att få oss att fortsätta konsumera djur och vätskor från djur.)

Om detta kan man läsa mer på sajten www.kottfrimandag.se

Jag har inte hunnit kolla in den så jättemycket, men tycker att det är superbra att det dyker upp ställen där de som äter kött kan få konkreta tips och information. Att låta bli att äta djur en gång i veckan gör STOR skillnad, och man behöver inte vara eller bli vegetarian eller vegan för att äta djurfri mat då och då eller ofta. Man behöver inte ens kalla det vegetarisk eller vegansk mat utan bara mat :)

Jag har själv upplevt stora skillnader i mitt mående sen jag la om min kost. Mina eksem har blivit mycket bättre, mitt krånglande öga likaså, jag är (i princip) ALDRIG dålig i magen, har i princip aldrig ont i huvet, känner mig piggare, går inte upp i vikt trots att jag äter mer. Jag har också läst mycket, både vetenskapliga artiklar och personliga berättelser från människor som provat, om vilka andra otroliga hälsofördelar som det ger och kan ge att skippa sånt som kommer från djur.

En väldigt inspirerande sida är www.thekindlife.com som Alicia Silverstone skapat, den hänger ihop med hennes väldigt fina och lättlästa bok The Kind Diet. Går man in på hemsidan kan man klicka på "Success stories" och läsa sida upp och sida ner om människor som blivit mycket bättre eller tillfrisknat helt från åkommor som migrän, allergier, tarmsjukdomar, astma, smärtsjukdomar, till och med MS och vissa cancerformer, enbart genom att lägga om sin kost! Det låter kanske för bra för att vara sant, men jag tvivlar inte en sekund på matens inverkan på vår hälsa och ohälsa, för jag har själv upplevt stora förändringar. Och jag är dessutom väldigt sällan sjuk (peppar peppar osv.)

Jag tycker också att det är synd att västerländsk sjukvård och läkarna som utövar denna vård i så hög grad bortser från matens koppling till kroppens mående. Fokus ligger på vikten och fetma, men man verkar inte ha kunskapen om att en smal människa skulle kunna bli friskare genom att äta annorlunda, eller att många kan uppleva stora hälsovinster genom att sluta med exempelvis mjölkprodukter fast man inte är allergisk. "Här, antibiotika, kortison, kemiska preparat, mediciner med extrema biverkningar" sa man till mig under alla år jag sprang hos läkare för mina hudproblem, och allt bara återkom hela tiden. Sen träffade jag en privat hudläkare med mottagning i sitt hem som sa åt mig att sluta med mjölkprodukter, jag gjorde det, och förändringen var total - ett av mina två kroniska (!) eksem är idag helt borta (men återkommer så fort jag äter mjölkprodukter och annat skräp. Jag provade innan jag blev vegan).
Hon var den första i en lång rad läkare som ens frågade vad jag åt.

Jag tänkte bara skriva ett kort inlägg och tipsa om en sajt, men jag blir så engagerad av det här. Många människor i min omgivning har olika åkommor, krämpor och sjukdomar, både lättare sådana och svåra sådana som påverkar hela deras liv negativt. Jag känner ofta att jag skulle vilja tipsa dem om allt detta och berätta om allt som jag har läst och upplevt, men känner någon slags rädsla över att människor ska tro att jag enbart är ute efter att "alla människor ska bli veganer" (för djurens skull). Nu har jag skrivit av mig lite i alla fall.

Kärlek och fred! /// Sara

Home alone

2010-12-12T12:47:00.002+01:00

Jag är ensam hemma, och det har varit en bra helg, och bäst av allt är att den inte är slut än. Ikväll blir det julbord i Bygdsiljum och jag ska äta ihjäl mig. Igår hade jag och Vanessa kioskvältarrulle/James Cameron/mastodontfilms-maraton och såg både Avatar och Titanic efter varandra. Vi åt paella och valnötsbröd med tapenad och drack glögg, åt pepparkakor, chips och choklad. Och drack några obligatoriska koppar te. Sen var vi mätta.

I fredags var jag ledig och själv hela dagen, skön skön dag. Gjorde maffig mat och hade tv-dinner framför idolfinalen. Tror aldrig jag sett den mol allen. Men det gjorde ingenting. Jag pratade ju en liten stund i telefon, icke att förringa.

Sen ska bara nästa vecka avverkas och sen får jag fara till Boden. Och vara ledig en. hel. vecka. Jag föreställer mig hur allting ska bli och får höga förväntningar, och det är nog aldrig bra, ska tagga ner lite. Men längtar ändå. Det är för långt mellan gångerna.

Jul, på ett nytt ställe, utan en människa som varit med alla. andra. jular. Alla.

Men jag får träffa alla viktiga som är kvar. Tack och lov för det. Snart ses vi!

Kycklingar

2010-11-09T10:19:00.004+01:00

Kycklingar. Såna där små, gula, söta. Såna där mjuka, duniga, fjuniga som trippar omkring och säger pip, pip.

En stor kvarn. Typ en sån man kan mala kaffe, nötter eller mjöl i. Eller köttfärs, för den delen. Stor, kall, skoningslös kvarn.

Ett rullband.

Varje dag i Sverige läggs 15 000 små gula söta kycklingar på rullband och åker ner - levande - i en kvarn och blir malda till döds.

Jag säger det igen: 15000. Varje dag. I Sverige.

Varför görs då detta? Jo, kycklingarna som blir levande nermalda är pojkar och kommer inte att kunna lägga några ägg. (Läs: Det går inte att tjäna några pengar på dem.) De blir alltså bortsorterade från flickkycklingarna och dödade för att de inte är till någon nytta.

Detta innebär, att om man äter och/eller köper ägg så stödjer man detta tillvägagångssätt. Och det gäller oavsett om man köper burägg, ägg från "frigående" höns eller KRAV-ägg, för tillvägagångssättet med dödade pojkkycklingar är detsamma med alla ägg. Så är det.

Köpa/äta ägg = bidra till nermalning av levande kycklingar.

Många verkar tycka att det är något extremt över att till och med välja bort att äta ägg. Det är som att vissa har förståelse för att man inte äter kött, eftersom det är något uppenbart dött, men inte för sitt liv kan förstå varför man inte äter ägg "som är så naturligt och inte medför att någon dör". Se ovan, säger jag.

Det jag tycker är extremt är inte att välja bort animaliska produkter, utan att fortsätta äta dem fastän man vet vad det är man bidrar till.

"Jaha, då blir det inga pannkakor för dig" har jag fått höra, och det kanske är vad man tänker om man börjar fundera på att själv utesluta ägg, att man måste sluta äta allt som vanligtvis innehåller det. Men så är det inte alls. Pannkakor/plättar och all bakning, tex muffins och sockerkaka går utmärkt att göra utan ägg. Så den ursäkten kan man inte använda. Det enda undantag jag kan komma på är stekt ägg/kokt ägg, men å andra sidan: 15 000 liv per dag för att man ska få fortsätta äta sitt stekta eller kokta ägg..?

Jag ska avsluta med en länk och ett citat. Länken är till Ninas blogg, där man hittar en utmärkt guide till bakning utan ägg (se rubrikerna till vänster).

Citatet kommer från en diskussion på Facebook, från en för mig okänd person som heter Majja Solanas:

"Djurprodukter innebär alltid lidande och död, det är ofrånkomligt. Och det är inget vi veganer hittat på för att framstå som bättre människor då vi valt bort detta i vårat liv. Det är den hårda verkligheten, vare sig vi talar om det eller inte."

kaffe och film

2010-08-22T23:46:00.002+02:00

Jag har sett en film ikväll där två veganer spelar huvudrollerna: "Brothers". Tobey Maguire och Natalie Portman är båda veganer, och filmen var bra, mycket mer engagerande och gripande än vad jag trodde att den skulle vara. Detta har troligtvis ingenting att göra med skådelspelarnas kostvanor, det var mer tänkt som kuriosa.

Jag dricker mycket sällan kaffe nuförtiden, men i helgen blev det både en och tre latte på Icas sojamjölk som jag aldrig köpt förut - jag köper nämligen mycket sällan sojamjölk - och det var gott med en Delicatoboll till. Aah. Mmm.

Imorgon inleds min sista arbetsvecka på fina arbetsplatsen, och på tisdag far jag mot Hömyrfors där jag ska spendera ett par dar med min rara moster. Det blir fint tror jag. Längtar till den där lilla byn där min mamma och min mormor och min morfar växte upp, och där mormors mor gjorde så mycket hon kunde av det lilla hon hade för att alla skulle bli mätta. Vackra, älskade Hömyrfors.

Jag har varit vaken i ungefär tolv timmar nu så jag kan ju fetglömma det där med att kunna sova inom de närmaste tre timmarna, typ. Jag får läsa lite "Luftslottet som sprängdes" i väntan på John B. Och dricka en kopp te. Och vara trött som sattan på jobbet imorgon.

Jag hoppas att det blir...

2010-08-21T23:00:00.001+02:00

...såhär. Minus kaniner i bur och hästar som står i spiltor.

Mamma

2010-08-21T22:42:00.000+02:00

Jag har försökt börja på det här blogginlägget många gånger. Ibland har det blivit några rader, andra gånger inte mer än ett tomt stirrande på den vita rutan.

Min mamma dog den 15 april. Därför har det varit svårt att skriva. Jag kan ju inte låtsas som ingenting, det vill jag inte heller, men vad skriver man första gången efter att någon så älskad och viktig försvunnit? När livet förändrats så drastiskt. När man varit så ledsen, så förtvivlad, så desorienterad och upptagen av att komma på rätt köl igen, åtminstone huvudet upp och fötterna ner.

"Vad skriver man när ord inte är tillräckliga, hur många och väl valda de än är? Oavsett ordföljden, stavelsernas rytm, textens nyanser och förmåga att fånga intresset hos den som ser bokstäverna så är uppgiften omöjlig - livet nu är ett annat liv samtidigt som det är vad det alltid har varit - och i den komplexiteten ligger utopin: Det går inte att beskriva vad som hänt, förklara hur det känns, för jag förstår det inte själv ibland. Och känslan är helt ny, livets förutsättningar för alltid förändrade och förlusten totalt obeskrivbar, så jag ska inte ens försöka."

Stycket ovan skrev jag för flera månader sen tror jag. Sen blev det inte mer.

Samtidigt ska det sägas att jag mår bra. Och har gjort hela tiden. Så bra man kan må när någon nära har dött, tror jag. Jag upplever en normal sorgeprocess skulle jag tro. Jag känner livslust och framtidstro. Men det är bedrövligt och sorgligt och tomt och tråkigt ändå. Och orättvist och synd om mig också, även om de känslorna är väldigt sällsynta. Det är ett spektrum av känslor som verkligen sträcker sig som längs en berg- och dalbana.

Min mamma var så bra. Och hon betydde och betyder så otroligt mycket för mig. Hon var som en trygg hamn att alltid återvända till, ja det kanske alla mammor är. Hon var som livets förutsättning, både bokstavligen - jag hade ju inte funnits utan henne - men framförallt för att hon alltid fanns där i mitt liv, oavsett om allt annat i mitt liv förändrades så var hon kvar. Nu är hon inte det. Och det känns så himla jobbigt. Får jag leva ett långt liv så är det många år, så många år utan henne. Fattar inte hur jag ska klara det, men jag kommer ju klara det, för att jag måste det.

Ja, bra var hon, givetvis med sina fel och brister, men bra. Jag har henne att tacka för så himla mycket. Älskade mamma. Och sen känns det så jävligt för hennes skull, för hon ville leva, hon ville inte bli bara 61, hon ville gå i pension och bli mormor och plocka bär många somrar till. Och se Rom. Och hon ville fortsätta vara med oss, med mig och min syster, följa oss genom livet och fira högtider med oss och dela vardagliga stunder med oss framför tvn i en fåtölj där hon kunde luta sig bakåt och vila ryggen och ha stöd för benen och de onda knäna. Hon hade velat ringa till mig varje dag fortfarande och alla dagar framöver men det fick hon inte, hon var tvungen att lämna oss och jag hoppas innerligt att det var för att någon behövde henne bättre. Kanske alla barn i himlen som inte fick bli vuxna här, för min mamma var helt fantastisk med barn. Hon charmade dem och blev kompis med dem. Så kanske gör hon det nu, och plockar hallon med Gun-Britt i himlens hallonskog, och har Kia och Ruffa med sig. Allt som tröstar funkar, och den tanken är för mig väldigt tröstande. Så jag hoppas på en traditionell himmel där allt är bra och där mamma är tills jag kommer dit. Som när Skorpan och Jonatan träffas igen i Nangijala. Jag grinar alltid till den filmscenen.

Det finns så mycket att säga, men nu har jag skrivit nåt i alla fall.

Mamma. Jag saknar dig, jag älskar dig.

Sagt och hört på jobbet

2010-02-24T23:23:00.002+01:00

"Jag längtar till sommaren."

"Och jag längtar till min ursprungsplanet."

Och så den här. Jag gillar den. Hade gärna suttit som han i videon, och klinkat en stund. Jag hade också gärna haft leksaker som fick liv, det drömde jag om när jag var liten. Tror inte det fanns nånting jag så intensivt önskade som att pappas gamla nallebjörn skulle börja leva. Har ett minne av att jag sitter i framsätet på bilen och är lur på att nallebjörnen i baksätet säkert rör på sig när jag inte ser, så jag försöker vända mig om jättesnabbt för att komma på honom med att leva. Gud så rart. Jag gjorde likadant när jag gick ut ur mitt rum, trodde att leksakerna började leva när jag stängde dörren om dem så slängde upp dörren såfort jag stängt den, för att komma på dem. Jag hade rik och livlig fantasi när jag var liten. Och en lycklig barndom.

När jag blev ett större barn var det enda som rörde sig i min fantasi berättelser. Det var i princip allt jag tänkte på, hela historier med tillhörande miljöer och karaktärer vars personligheter, förehavanden och egenskaper skulle funderas ut. Ibland skrev jag ner berättelserna, men oftast blev det bara ett evigt fantiserande tills jag blev less på en historia och kom på en ny och bättre.

Jag vet inte om jag fantiserar så mycket längre. Men jag tänker ofta på formuleringar har jag märkt. Jag gillar formuleringar. Och att pilla i dem. Det tyckte jag nog inte då, men såhär i efterhand kan jag säga att bland det bästa med hela pluggtiden var att få sitta och pilla med formuleringar, och till sist få till ett flyt i texten och den viktiga röda tråden. Men det tyckte jag i och för sig sällan att jag fick till. Inget man skriver är nånsin så bra som när man läser det långt senare.

Jag har bjudit pappa på linssoppa idag. Suttit och pillat med formuleringar i ett DR-dokument. Varit på DR-möte. Imorgon ska jag äta mer soppa, morotsdito med Essa, och sen jobba. En natt till, och sen blir det Boden. Kära, älskade människor där.

Och apropå formuleringar så är det ibland svårt att formulera ett avslut. Som nu till exempel.

himmelsk smak av soltorkad tomat

2010-02-17T14:41:00.005+01:00

Jag äter mycket godare mat nu än innan jag började käka veganskt, har jag kommit på. När jag var vegetarian (vilket jag ju egentligen inte var då jag käkade fisk så det stod härliga till - speciesist javisst) bestod min kost huvudsakligen av tre saker: mjölkprodukter, fisk och halvfabrikat. Jag åt knappt grönsaker och definitivt inga baljväxter, och min matlagningskonst var på nivån steka upp en produkt och koka nånting till. Jag var vegetarian för djurens skull men kan såhär i efterhand undra hur pass mycket djuren egentligen blev hjälpta under dessa år, då jag utan särskilt dåligt samvete fortsatte stoppa i mig döda djur av endast en sort, ägg- och mjölkfyllda produkter (högst troligt ägg från burhöns) och kroppsvätskor från instängda och bestulna (och sedermera slaktade) mammor och barn.

Ja det var väl nån stackars gris och några broilers som blev förskonade under min vegetariska period, alltid nåt. Och sen kanske jag inte hade blivit vegan om jag inte tagit de där stegen till att börja med, alla resor börjar med ett steg osv. Och om en köttis skulle byta några biffar mot äggiga halvfabrikat skulle jag (och kosläktet) jubla, så jag kanske inte ska vara så hård mot mitt dåvarande vegetariska jag. Det var bättre än att göra ingenting. Och så är det alltid lätt att vara efterklok. Nu vet jag så mycket om hur djuren har det och har funderat på hela grejen ur andra perspektiv (etik, djurrätt, makt, förtryck, filosofiskt), tror inte jag hade särskilt mycket kunskap då och var väl som många är generellt - okunniga och oerhört benägna att blunda för det som är jobbigt och fortsätta tugga på det som smakar gott.

God mat ja, det var det jag började skriva. Jag äter mycket godare mat nu. Om det beror på att vegankäk generellt sett är godare än tillagade djur låter jag vara osagt (tycke och smak är ju som bekant ändå högst individuellt), och förresten är hela "för att det är gott"-grejen enligt mig mest tröttsam och intetsägande. Att äta djur får smaka hur gott som helst, vi har ändå ett val, och alla köttisar gör val dom också även om många inte tänker på det. Om stekt hund vore gott, skulle du...? Nähä, inte det. Stekt bebis då, någon - om det var gott? Nähäpp.

Jag tror helt enkelt att min mat är godare nu för att jag nuförtiden lagar mat. Gör grejer som jag är övertygad om att jag aldrig idats (bra ord) göra om jag haft den bekväma vägen att tillgå, med alla genvägar och snabba lösningar i form av produkter som köttisar efterfrågar. Typ majonnäs, tårta, svampstuvning, pålägg, såser och dressingar och röror, pizza och köttbullar skulle jag aldrig ställt mig och gjort för ett par år sen. För att inte tala om att lägga in sill (aubergine alltså...). Så det är bra. Jag har lärt mig laga mat. (Duktig idiot.) Men det är klart att jag ändå drömmer om en tillvaro där det veganska utbudet är större, billigare och mer lättillgängligt, och nån gång kommer vi nog dit. Kanske om jävligt länge, men ändå. Och detta ökade utbud kommer gå hand i hand med ett minskat lidande för djuren. Halleluja!

(Förresten finns det här ett blogginlägg om just önskan efter fler alternativ.)

Anyway, all denna tankeverksamhet sattes igång av att jag tog en tugga av detta, receptet längst ner. Helt jävla sjukt gott på macka eller med sked.

Jag, sen sist.

2010-02-14T01:49:00.003+01:00

Jag har ändrat och grejat. Vet inte om det kommer att öka inspirationen, men man kan ju hoppas. Eller en kan ju hoppas, som ordförande M skulle ha sagt. Graden av konsekvens imponerar på mig, när vissa inte bara använder "en" istället för "man" i text utan även i tal. Coolt. Han hade även konsekvent skrivit "hen" på en tenta men det fattade jag inte riktigt. En kan inte förstå allt.

Jag är rätt mycket med dem nu. Vi ska anordna en vegomässa i maj och jag har tagit på mig att ringa en massa. Har nog inte riktigt insett vidden av allt arbete denna mässa kommer innebära. Jag är naiv, pepp, bävar, ångrar och ser fram emot.

Jag kallar mig vegan nu. En inte än så supernoga vegan som ibland gör små undantag. Egentligen är väl inte en benämning eller stämpel så särdeles viktig, men det känns bra att slå fast - om inte annat för mig själv - att detta är grundtillståndet, där jag vill vara, och allt annat är undantag, felsteg, återfall, synderi, grupptryck eller allmän förvirring.
Idag har jag grillat korv till lunch och ätit trerätters till middag: kavring med dillmajonnäs och svart caviart, filé (minns inte vad den var gjord på, men det var en sån där dyr, god, köttlik) med pepparsås och klyftpotatis och till efterrätt morotsmuffins, vilket låter hälsosamt trist men inte är nåt annat än morotskaka i muffinsformar - häpp! Anyway, uppoffring my ass. Den 29 november ligger mellan två födelsedagar och blev min veganska födelsedag, och jag hoppas att jag kommer fira den resten av livet. Men en får se. En får ta en dag i taget. (Det känns ju skitskumt det där med "en". Jag fortsätter nog att upprätthålla förtrycket och använda "man".)

Jag tror ibland (men mer och mer sällan) att min sista stund är kommen. Jävligt fånigt av mig.

Jag har blivit en sucker för folkmusik. Fioler, karlar med tofs, dragspel och allmän klämkäckighet. Den här är så fin fast här spelar dom den alldeles för snabbt. Kolla in glasögonen och den imponerande mustaschen.

Jag har tandvärk och har börjat med raw food lite smått.

Sådär, det var nog allt för tryck och allmän beskådan.

AFV

2009-12-01T00:18:00.004+01:00

Jag har upptäckt en sak som jag ska erkänna.

Jag gillar att kolla på AFV. America's funniest homevideos. Är det på tv när jag zappar omkring så stannar jag på 5:an och ser jag på text-tv att det strax ska börja så förblir jag en halvtimme i soffan även om jag tänkt göra nåt annat. Det har dock inte gått så långt att jag lärt mig vilka tider det går, än, men det är väl bara en tidsfråga.

AFV är det ultimata slippa-tänka-programmet. Och så är det roligt. Folk som ramlar, galna djur och gulliga barn. Och så är klippen fulla av korkade människor, nästan alla som ramlar i klippen verkar vara korkade - det ser man ju hur det där kommer sluta. Roligt.

Han som leder AFV heter Tom Bergeron. Tooooooom Bergerooooooon! Han är väldigt mycket amerikansk programledare och jag har alltid stört mig på honom. Mycket. Framförallt på hans skämt och hans sätt att prata med folk i publiken.

En dag var det en annan mupp i rutan istället för Tom. Muppen kommenterade också klippen istället för Tom.
Jag blev skitstörd! Vafan?!
Det var så pass störigt att klippen inte var roliga att titta på. Jag kom att tänka på Gustav i "Svensson Svensson" som blir förbannad när tv bytt julvärd: "Vad är det där för ett jävla stolpskott, var är Arne Weise?!" Jag kände mig som Gustav Svensson.

Men tack och lov, det där hände bara en gång. Kanske var det rentav bara en ond dröm. Tom Bergeron, som jag numer har förstånd att uppskatta, står alltjämt troget i rutan och drar bedrövliga skämt och är allmänt amerikansk. Det känns tryggt. Det ska vara som det alltid har varit. Nån jävla ordning får det lov att vara.

Om kramar och skrivprinciper som fallit i glömska

2009-11-09T11:31:00.003+01:00

Jag har ett jobb där man får kramar. Jag säger det igen - ett jobb där man får kramar. På mitt jobb kan man även höja volymen när det kommer en bra plåga på radion, det gjorde jag igår och blev lite gladare av bara det, i ögonblicket därefter fick jag en kram utan någon anledning alls (alltså, utan någon anledning alls) och någon minut senare ytterligare en av en annan människa. Inte en hälsningskram eller en hejdåkram eller fanvadjagälskardigkram utan en kram bara sådär, som gör gott, kanske särskilt gott för att den är oväntad och man inte gjort ett dyft för att förtjäna den.

Alltså, det kanske är att gå långt och bli lite väl djup och överanalyserande, men det känns som ett slags uttryck för ett människovärde som består oavsett prestation, handlingar och allt sånt tjafs. Inte bara mitt värde menar jag, utan alla människors, alla varelsers. Alla förtjänar en kram, bara genom att finnas till. Tyvärr är det sällsynt, åtminstone upplever jag det så, med sånt här kramande i andra sociala sammanhang. Det är barnen, de älskande tu och de på mitt jobb, om man nu får generalisera. Och det får man ju. Jag är glad för de jag får möta och det jag får uppleva på mitt jobb (där man även kan få höra att man är söt, har en fin jumper - ett roligt ord som min moster skulle använt, fast hon skulle sagt att den var fräsig - eller ser ut som en fotomodell (!). Frekvensen för sådana komplimanger är betydligt högre på denna välsignade arbetsplats än på andra arenor i mitt liv.) - tack för det.

För övrigt verkar jag ha tappat kunskaperna om de och dem, hjälp mig Essa! En lektion ikväll efter pajen?

"Det är en sån härlig dag idag. Jag känner mig så glad." Hur ofta säger man det? Det är också något som sägs på mitt jobb. Allt är inte bara ångest, minsann.

to find my way

2009-11-05T13:11:00.003+01:00

Bäst att skynda sig innan lusten lägger sig, innan inspirationen irrar iväg, innan tankarna taggar ner och funderationerna försvinner. Allitteration?

Klockan 12:34 slog jag på en annan skiva, la mig på soffan och tittade på snöflingorna som sakta dalade ner utanför fönstret. Fyra låtar passerade och sen var skivan slut. Jag reste mig upp och gick, med känslor av klarsynthet och visshet istället för det stora vemod jag hade förväntat mig. Ute konstaterade jag att mina skor inte är gjorda för det här vädret. Det var kul så länge det varade, men jag måste överge dem för i år.

Två rätt så avgörande beslut ligger och väntar på mig, de ligger i ett särskilt fack och bara väntar på att jag ska ta itu med dem, ta steget, få tummen ur. Jag känner på mig att det närmar sig, snart är det fan dags, nu får det (nästan) vara nog. Hoppas känslan håller i sig. Det är rent av nödvändigt att den gör det.

Det här var sista låten på skivan. Jag hjärta R.E.M. 4ever.

osäkert

2009-10-06T23:47:00.008+02:00

Ont.

Nu är det jag, Marit, Annika, Anna och Fröken Li, vad hon nu heter.
Det har hänt så mycket.

Jag har varit i Stockholm. Äntligen fått shoppa loss på Goodstore, shoppa som är mitt hatord och allt. Ost som smälter och salta rökiga bitar blev carbonara när jag kom hem. Det var gott, och fett, hade nästan glömt hur flottig mat kan vara. Tror mycket man äter som nästan-vegan per automatik blir oflottigt. I Stockholm skrattade jag mycket, jag hade röda skor och en grön pin med djurrättsbudskap.

Jag har blivit gudmor, eller fadder som det också heter. Det var så fint så fint och jag saknar dem varje dag, kanske det närmaste egna barn jag nånsin kommer. Både tant, moster och gudmor eller fadder är jag åt dem. På dopet åt jag smörgåstårta och den var inte djurvänlig (men himla god trots det). Nästa gång det vankas dop är jag vegan.

Jag har varit på Urkult, där var det coola människor. Jag är inte så cool. Men jag gör så gott jag kan. Där lyssnade jag inte så mycket på musiken som jag hade velat men jag träffade såna som tänkte som jag och såna som inte gjorde det och jag var mer socialt skillad när jag åkte därifrån, mitt i natten en natt för tidigt för vi vägrade blött minitält ännu några frusna timmar.

Jag har jobbat, och jobbar fortfarande än så länge på ett nytt ställe. Det finns så mycket fint att säga om människorna där, om lärdomarna man gör, om ögonblicken man minns. De är så utsatta, vi är så lika, det skulle kunna vara jag, alla vill bli sedda, lyckan i deras ögon, ångesten som skrapar och bankar och rinner över och är utanpå, de är som barn, vi är alla som barn, vi och dom, personal och brukare, stämplar som delar upp när så mycket mer förenar. Jag är så glad och tacksam för mitt jobb, ska man jobba och det ska man ju är det ett privilegium att få vara där.

Min pappa har varit här. Han var här länge. Nu bor han nära.

Sen vet jag inte. Jag vet faktiskt inte. Men jag kom att tänka på en textrad ur en låt av Lisa Ekdahl häromdagen, hon som sjöng vem vet inte du vem vet inte jag för typ halva mitt liv sen. Det var inte en rad ur den låten, utan från nån annan låt på skivan som jag köpte när nittiotalet var ungt. Såhär gick den:

Passion av det slaget är en nåd som drabbar få
det är en nåd att få sån kärlek och ett brott att låta den gå.

Blue bliss

2009-09-16T18:53:00.004+02:00

Jag är inte hemma nu heller. Är i Boden och förgyller tillvaron och får tillvaron förgylld. Idag har jag sparkat i höstlövshögar för första gången i år, det är ett måste varje höst, och igår var det varmt nog att ligga och sola på en brygga som vore det juli. Imorgon ska jag vara med min syster på hennes jobb hela dagen, hon jobbar på ett djursjukhus. Tänk vilka intressanta diskussioner det skulle kunna bli, med människor som räddar livet på vissa djur klockan elva och trettio och äter upp andra djur klockan tolvnollnoll. På Coop hade de förresten hästfilé för halva priset häromdagen.

Jag har lagat potatis- och purjolökssoppa idag, den blev god. Till det svängde jag ihop en bönsallad. Jag gillar just formuleringen svängde ihop, då jag oftast annars är en receptbunden stackare som helst mäter även saltmängd med mått.

1 stor burk bönor eller 2 små (t ex kidney eller cannellini)
skivad eller hackad purjolök efter behag
lite mer än 1 msk rapsolja
lite mindre än 1 msk balsamvinäger
salt och peppar

Skölj bönorna och låt rinna av. Blanda ihop allt. Det blir skitgott.

Jag spenderade ett dygn med några av Kvinnorna i mitt liv tidigare i veckan. En av dem är en väldigt liten kvinna, hon är bara några månader gammal och typ två äpplen lång. Inte hög, för hon kan inte stå än. Vi håller på och bygger upp en fin relation hon och jag, som till betydande del består i att jag sjunger och hon ler. När hon var typ ett äpple lång blev det mest I ett hus i skogens slut och Jag är en liten undulat, men nu har jag utökat repertoaren till att även omfatta randomiserade gamla popdängor. Det är lustigt det där, ens lycka är verkligen gjord när man får henne att skratta. Hon gillar att göra det, när hon inte gurglar eller nyper en med smånävarna. Hon gillar även att dregla och spotta, varpå jag brukar kalla henne Spott-Fia, vilket Anna häromdagen fyndigt översatte till Spotify. Så nu kallar vi henne det, då vi inte använder något av det kära barnets många övriga namn. På lördag döps hon, och jag är hennes gudmor. Älskade unge.

På söndag far jag hem till Umeå, och hoppas hinna dit före fem då Folkkök stänger. Vill inte gå miste om grymt veganskt käk för 25 spänn i sällskap med likasinnade. Sen till veckan väntar några jobbpass, och sedan ovisshet.

Men nu väntar Idol och Bachelorette med mamma. Sånt gillar vi.

Jag är inte hemma

2009-07-29T15:41:00.002+02:00

Jag har inget internet. Då får man lov att gå till biblioteket. Där sitter jag nu. Imorgon ska jag fara till Urkultsfestivalen, sova tre nätter i tält och vara social, trevlig och engagerad utav bara f. Jag är taggad, tycker det ska bli really roligt och är samtidigt en smula pirrig och nervig. Men det är väl som sig bör. Idag har vi packat och grejat inför avfärden, jag har fått en t-shirt med fiskar på som säger "Lämna oss ifred!" och en affisch med en gris på där det står "Djur är inte mat!". T-shirten ska jag ha i helgen, affischen ska hänga i mitt kök. Hade jag tänkt. Det är ju inte bara jag som använder köket.

I övrigt är det så att livet återgår något mot det normala på måndag. Då är det augusti. Sen är det september.

Min tid är snart slut. Här alltså. Jag ska hinna skriva ut diverse grejer. Wish me luck inför helgen. För djuren!

Jag - en astronaut?

2009-06-30T23:46:00.002+02:00

Min katt gillar mosade kikärtor, insåg jag nyss när jag gjorde hummus. Det är roligt när käket man gör uppskattas av någon. Varken far eller sambo ville smaka av hummusen.

Jag jobbar, och det är bra på flera sätt. Min insändare har publicerats i två tidningar och för det är jag jätteglad. Den lyckades trots sin oansenlighet reta och störa, vilket jag finner en smula underhållande. Kanske var det någon som ändrade sig - vilken underbar tanke. Om en månad är det Urkult och jag ska djurrätta järnet. Längtar. Efter det och annat.

Idag har varit en bra dag ur vegansk synpunkt, jag har lyckats med konstycket att äta både linser, bönor och kikärtor. Då blir jag extra stolt av någon outgrundlig anledning. Nu ska jag spela bejeweled blitz, dagens dos. Och innan jag somnar ska jag lyssna på Salem.

Ännu en ljus natt väntar

2009-06-18T16:28:00.002+02:00

Noterat: Jag gillar verkligen Filip och Fredrik. Likaså gillar jag Marcus Birro. Tydligen gillar dessa människor inte varandra. Intressant. Ja, eller inte. Noterat, i alla fall.

För övrigt har jag precis gjort vegansk senapssill enligt detta recept, för Bettan blev så förtjust i julas när jag gjort samma sill så hon ville ha en laddning med sig till Kalix, att förtära under midsommarhelgen. Ska marinera tofu ikväll som ska samsas med diverse grönsaker på grillspett, som jag och Anna ska käka med morotstzatziki imorgon hos Magda. Ses fram emot.

Jag är nyklippt och väntar på att kvällen ska börja.

Lördag söndag.

2009-06-14T20:45:00.002+02:00

Tillbaka i Boden efter en natt i Hömyrfors, en liten by utanför Kalix där mamma växte upp och mormors röda hus med tillhörande ladugårdslänga ligger kvar som en påminnelse om svunna tider då man själv odlade sin potatis och mjölkade sin ko. Jag och syster Anna körde dit igår, lyssnandes på Tracks-listan och Absolute '99, vilket i sammanhanget var ett ganska... ja lustigt sammanträffande. Hon hade tagit med den skivan och undrade om den var min, men vi kom fram till att det var Anna J:s. Nåja. Jag hade solglasögon och var trött, efter två natter i rad då jag varit vaken när tidningen kommit, och gått upp för att kolla om min insändare om bojkott av djurcirkusar varit med. Vilket den inte varit, jävla NSD. På Trackslistan var det med så mycket bra musik så att jag nästan bestämde mig för att aldrig mer lyssna på skvalradio och göra lördagar kl 12 till en återkommande helig stund. Vi passerade ett vägskäl där jag gärna svängt in. Tracks pågick hela vägen till Kalix, men vi missade topp 3. Gick in på Kalix galleria, där icke-rosa kläder till vackerbarnet Jennifer inhandlades på rea. Jag såg senare att det var en bil på det ena plaggets ärm. Underbart. Vi satte oss sedan i bilen och tog med flit en annan väg för att förstärka semester- och äventyrskänslan, hur stark nu den kan bli i byarna utanför Kalix, lyssnandes till tio år gamla låtar utan att veta vilken som skulle komma härnäst. Vi gissade en stund, vilka låtarna var efter introna, min syster hade inte så bra koll (läs: sög) och jag rockade.

Jag var trött hela dagen, hjärnan var på annat håll men det blev en fin kväll ändå. Min kusin med sambo och kids hälsade på och det var kul. Förra sommaren leverade min kära kusin det klassiska "vi har ju ätit kött i alla tider" när vi pratade om min vegetarianism. Det var inte ens en diskussion men han kände sig väl tvungen att argumentera. Jag vill ju ogärna göra någon obekväm så jag bemötte inte de förbannat korkade orden då, vilket jag ibland ångrat. Jag ska börja argumentera mera har jag bestämt, det är ju dumt att låta bli när man sitter på så många bra. Senare på kvällen for vi på en lång biltur genom mammas gamla hoods, dom hade pizzapubkväll i Björkfors. Vi gick och la oss mellan tolv och ett och jag sov i mer än tio timmar - igen det jag missat på sistone. Det var skönt att sova ut ordentligt, trots att jag gärna är vaken på nätterna. Syrran sov jättedåligt, hon hörde råttor i väggarna och en av katterna jamade ihärdigt. Jag tror jag valde rätt säng.

Idag har jag och syster plockat tre liter maskrosor för mammas granne Bettan ska göra maskrosvin. När vi plockade tyckte jag att det var väl mycket mygg, men det var f ingenting jämfört med senare när vi satte potatis. Jag har aldrig varit med om nåt liknande, till slut gick jag in för döda dom har jag svårt för. Och det skulle ändå inte hjälpa att klappa ihjäl dem, miljarder som de var. För övrigt är det underskattat att få hålla på och göra nyttigheter utomhus ibland, det känns i alla fall bra på nåt sätt. Inte som efter en dag vid diverse skärmar. Men nån gång ska jag ha ett potatisland där det även ska växa grönsaker, och ett växthus med solpaneler. Då blir det nog lite skärmtid.

Jag har druckit havremjölk och ätit mjölkfri färskost, i övrigt har jag inte varit så mycket vegan under dygnet i Kalix. Det här med fisk när jag är med mamma måste förändras, det är tänkt att det ska vara undantag och inte regel. Usch. Suck. Men man är ju inte mer än människa och i det ingår att vara mänsklig.

Mitt eget barndomshem och min pappas barndomshem finns inte kvar för mig att besöka när som helst, därför är jag så glad att mormors hus alltjämt står tomt så att man kan spendera en natt eller tre där på somrarna. Hoppas att jag hinner dit nån fler gång i sommar, och att myggen då emigrerat.

När vi for hem tog 90-talsorgien på bilstereon vid igen. Det regnade och vi sjöng med. Vi passerade det där vägskälet igen, och nu är vi hemma. Både mamma och jag. Kan inte fatta att jag är hemma i Umeå igen om en vecka. Bisarrt vad tiden går fort. Hem till vardagen, jobb och squirrelwheel. Men också hem till en massa fina varelser, det är bra. Motstridigt.

Klockan är 2223 och det regnar. Jag ska vara med mamma en stund nu. Get to know your parents, you never know when they’ll be gone for good, som Baz Luhrmann säger i en tio år gammal låt.

Jag blir så ledsen

2009-05-26T09:16:00.003+02:00

http://www.dn.se/nyheter/varlden/danska-grisar-misshandlas-svart-1.873330

Jag blir så ledsen. Lägger ut länken på facebook men känner att det inte räcker, vill skriva mer i den lilla rutan, vill skriva med Caps lock intryckt att sluta ät grisar för helvete, de är lika intelligenta som treåriga människobarn, det är ni era jävlar som efterfrågar skivad gris som bär ansvaret för att det blir så här. Men jag tror att det kanske inte skulle tas emot på det sätt jag vill så jag låter bli och skriver här istället, skriver ner all min ledsenhet och sorg för de djur som vi människor inte respekterar eller bryr oss om. Vi bryr oss bara om pengar, profit, tillväxt, snabbare, effektivare så att det blir mer lönsamt, slår vi grisarna går det fortare och blir mer lönsamt, shit vilken bra idé.
Och ja, kanske är det någon som minnsann bara äter svenskt griskött och det är väl en klen liten skittröst (men bra ändå alla som försöker göra gott på sitt sätt), men ät då inte gris på restaurang eller i fryst färdigmat, på sjukhus eller hemma hos något annan för sannolikheten är stor att det är en oskyldig gris som blivit misshandlad för att deras kropp ska bli billigare för oss att äta. Och ska man äta svenska grisar kan man ju tänka på att 99 procent av dem aldrig får se dagsljus, att kultingarna kastreras utan bedövning och att man aldrig kan vara säker på att grisen på ens tallrik fått slippa känna på en skållning utan bedövning.
Alla djur, de katter och hundar vi älskar och de grisar och kossor vi skivar och lägger på smörgås, vill finnas till, leva och leva på det sätt som är naturligt för dem. Vi människor berövar dem den möjligheten när vi spärrar in dem, göder dem och sedan dödar dem för att förtära deras kroppar. Vill man inte så behöver man inte bidra till det här, det går så fantastiskt bra att leva på vegetarisk mat! Den maten är billigare, nyttigare, mer miljövänlig och framförallt mer empatisk. Jag skulle aldrig äta av en hund, för de flesta i Sverige ter sig nog den tanken orimlig. Det är lika orimligt att äta av andra djur, precis lika galet. Lämna djuren ifred, ät sådant som inte haft ögon, ett ansikte, en mamma... Det är för att folk vill att grisar ska dödas och ätas, för att folk vill ha billig fläskfilégryta till middag och marinerad gris på grillen i sommar, som det blir som det blivit i Danmark. Och har inte samma sak redan hänt i vårt land så är det bara en tidsfråga.

Bästa linssoppan alla kategorier

2009-04-24T00:19:00.003+02:00

Jag är i Boden, och idag har jag bjudit mina fina vänner A och M på min favvo-linssoppa. Jag tycker verkligen om soppor med linser i och har tre-fyra stycken olika som jag alternerar mellan. Denna är dock - som sagt - favoriten, sjukt så god den är. För att riktigt understryka detta ska jag lägga ut receptet här, första på min lilla blogg ever. Jag har såklart inte hittat på receptet själv, det kommer från tidningen Elle Mat & Vin och de har i sin tur hämtat det från boken "Smart & gott - kanonrecept som gör nytta" av Liselott Forslin.

1-2 vitlöksklyftor
1 tumstor bit färsk ingefära
1 stor morot
2 msk olivolja
2 tsk röd currypasta (thailändsk)
2 dl röda linser
2 msk ekologiskt grönsaksbuljongpulver
1 limeblad (eller rivet skal och saft av 1 lime)
1 tsk salt

Skala och riv vitlök och ingefära. Skala moroten och skär den i slantar. Hetta upp oljan i en gryta och fräs vitlök, ingefära och morot utn att det tar färg. Lägg i currypastan och låt det fräsa ihop hastigt. Tillsätt linserna och rör om. Häll i 7, 5 dl vatten och buljongpulver och lägg i limebladet eller limeskal och -saft. Låt sjuda i cirka 10 minuter tills linserna är mjuka. Smaka av med salt till lagom sälta. Soppan sväller efteråt, så den kan behöva spädas med lite vatten.

Jag tycker dock att soppan blir väl salt om man tar 2 msk pulver (motsvarande 2 tärningar) plus en tsk salt. Idag tog jag bara en trekvarts tärning och en tsk salt. Sen står det att receptet är till 4 personer, min åsikt är att de personerna i så fall äter lite. Soppan är mer lagom till 3 pers. Jag har aldrig lyckats hitta limeblad så använder alltid vanlig lime, funkar utmärkt. Do this soppa, du komma inte ångra dig!

Sen måste jag ta tillbaka allt (nåja, det mesta) av det jag skrivit tidigare om att Umeå är veganvänligare än Boden, så är det inte rakt av. Idag har jag äntligen kommit över ett paket blåbärssoygurt (på Coop, var annars), fann även Alpros dessert med vaniljsmak som jag varit sugen på att prova ett tag så det blir efterrätten imorgon. Ska nämligen bjuda kära syster och hennes ex-svägerska på vegetarisk middag då. Ska bli jättekul, P har visat stort intresse för och beundran av mina matvanor vilket gör att det känns väldigt pepp att försöka inspirera henne till ändrade vanor.

Dagens lilla förfärliga fakta: Cirka 5 miljoner tuppkycklingar mals ner levande (till döds) varje år i Sverige. Varför? För att de inte kan förse oss människor med ägg. De är till ingen nytta för oss och därför bestämmer vi att deras liv ska avslutas, på ett förbannat vidrigt sätt dessutom. Jag tycker nog att detta i sig räcker för att man ska sluta stödja äggindustrin.

Här kan man för övrigt lyssna på Skolministeriet som i detta avsnitt handlar om veganmat i skolan. Trodde att det var självklart att alla elever som vill ha veganmat får det men tydligen inte. Kostnaden framförs som ett argument. Ja kära värld, kunskapsnivån är hög...

Ikväll har jag även bakat dessa muffins, goda!! Och nu är klockan ett, godnatt.

Saker som gör mig glad

2009-04-08T00:59:00.004+02:00

Att Oatly inte längre har palmolja i sin matlagningsgrädde. Blev fantastiskt vardagsglad när jag såg det.
Att specialkattmaten som mina katter får, pga att den ena har njurproblem, inte innehåller mer animalier än fisk och ägg. Trodde verkligen att den skulle bestå av allt möjligt slaktavfall.
Att Öppen Gemenskap, där jag nyss börjat som volontär, alltid serverar vegetarisk mat på sina volontärträffar.
Att Alpro har en 500 ml vaniljyoghurt samt att deras dessert även finns i vaniljsmak, och att båda dessa produkter finns att köpa här i Umeå!
Att vegansk pizza går alldeles förträffligt bra att göra själv, och det smakar mumma. Gjorde denna pizzasås och hade på istället för ost, blev jättegott, och så hade jag Veggos kebabbitar på istället för grisrumpa eller bitar av ko.
Att vegansushin som jag, V och L gjorde blev fantastisk och det blev massor över, så både jag och M fick njuta av den även dagarna efter.
Att utdelandet av veganska påskrecept gick så bra och var så roligt.
Mitt påskte, med smak av Earl grey och passionsfrukt.
Att jag fått äta god vegansk mat även idag.

Future vegan birthday

2009-03-26T10:57:00.002+01:00

Jag är förkyld så till middag blir det soppa, riktigt längtar efter rykande varm soppa med ingefära, vitlök och chili. Åt upp det sista av jordgubbssoygurten till frukost och den kan jag verkligen rekommendera - supergod! En kompis som smakat den med blåbär säger att även den smakar mumma så jag törs nog rekommendera den också. De veganska dillchipsen (Lantchips) tyckte jag var sådär, de var tokknapriga så gillar man det är chipsen att rekommendera, men jag föredrar lagom krispighet och tyckte mest bara jag fick tugga och tugga... Sen smakar de inte lika mycket som "vanliga" dillchips men avsaknad av glutamat är kanske en bidragande orsak till det, och glutamat är ju ett djävulskap som jag är tacksam om de inte tillsätter. Ett annat snacks som förtärdes i fjällen var rostade bondbönor från Australian Company, jättegoda! Det står lättsaltade på påsen men de smakar lite av lök/vitlök som är tillsatt.

Jag måste medge att det var tråkigt att inte pimpla i fjällen. Alltså inte så att jag saknade själva sysslan för det kändes bra att låta bli den grymheten, men både mamma, syrran och M pimplade glatt och då kändes det lite trist att vara utanför gemenskapen eller vad man ska säga. Nästa gång ska jag nog också gå ut på isen och sätta mig och läsa en bok eller sola om det är väder, göra något i alla fall så att man är med utan att delta. Eller åka en tur på skidor runt sjön som min faster gjorde, sympatiskt av henne.

På lördag ska jag, V och L göra sushi! Ska bli så himla trevligt, har även kollat upp att det finns sake på systemet som vi kanske köper, undrar just hur det smakar? Och lördagen därpå ska Djurens Rätt dela ut djurvänliga påskrecept på stan, funderar på att vara med om jag hinner, på kvällen ska vi nämligen till Övik och fira M:s lillebror som fyller år och dessutom tagit examen. Skulle vara kul att hinna vara med och dela ut recept, och göra något mer konkret - dessutom tillsammans med andra. Likasinnade råder det ju tyvärr lite brist på i min omgivning annars.

Idag har jag påbörjat en ny veganvecka, efter fjällvistelsen där både ko-ost och kogrädde tyvärr intogs. Är så roligt att planera veckans måltider, känns bra i själen på nåt vis. Undrar just om det i framtiden ligger ett datum som kommer bli min vegan-födelsedag? Jag hoppas då det. Nånstans inuti har jag ändå velat det i cirka nio år nu. Kanske min 28e födelsedag är en dag att sikta på?

Tänkvärt

2009-03-25T11:47:00.002+01:00

Följande dikt är skriven av Göran Greider och är hämtad härifrån.

Jag är grisen! Jag är grisen!
Jag vaknade ur bedövningen
och blev levande kokt
och jag skrek och jag skrek.
Mitt enda uppdrag i livet
är att födas för att dö
och dö så billigt som möjligt.
De säger att det är min rätt
att aldrig behöva lida under slakten
men jag lider hela mitt liv
och jag föds för att lida
och lida så billigt som möjligt.
Jag har ett medvetande
som ingen vill veta av,
jag har en själ som inte ryms
i denna värld av blod och slakt.
Jag ska hamna på middagsbordet
och jag ska skrika även där
när du skär mig i bitar:
Ja, jag ska skrika när jag ligger
I din matsäck, som ett litet barn,
faktiskt som ett barn,
det billigaste av alla barn.
Jag är grisen! Jag är grisen!
Jag har kommit för att dö
och aldrig för att leva.

Fiskfjäll

2009-03-21T01:12:00.003+01:00

Just nu är vi åtta stycken i vår lägenhet, en hund, två katter och fem människor. Imorgon bär det av till fjällen för att fira lilla mammas sextionde födelsedag, och vi har lagat så mycket mat i förväg så jag tvivlar på att vi kommer hinna äta upp alltihop. Vi var och handlade inför resan igår, jag har laddat upp med bland annat veganska dillchips, Carlshamns jordgubbs-soyghurt och mjölkfri choklad. Har även lagat biffar, biffstroganoff och hummus som ska med, att förtäras när de andra förtär diverse animalier. Fast stroganoffen ska alla äta av (har jag bestämt :), det blir tisdagens lunch och jag ser med spänning fram emot vad köttätarna ska tycka. Under denna vistelse blir det inget pimpelfiske för mig, nu är det slut med allt fiske från min sida sedan jag läst om fiskarnas upplevelser av smärta och dessutom tänkt till och insett att de såklart vill leva på samma sätt som vi och alla andra varelser vill. Man kan tycka att en som för nio år sen fattat att kossor och grisar och kycklingar känner smärta och vill leva borde insett detta om fiskar betydligt tidigare, men på fiskpunkten känner jag mig nu som en omvänd köttätare - det var gott, bekvämt... ja och sen tog argumenten slut men det räckte för att upprätthålla nästan nio års fortsatt fiskätande. Fy mig, fy fy mig, men bättre sent än aldrig antar jag. Det är det enda jag kan säga om det.

Idag kom mina beställda produkter från jordklok och till min stora glädje var tre av dem märkta med Veganmärket, det där med en blomma. Mycket tillfredsställande att konsumera sådant tycker jag.

Nu måste jag sova för länge sen.

Ät bananer istället

2009-03-17T02:26:00.001+01:00

Jag har varit så nöjd över att äntligen ha hittat en deo som inte är testad på djur och inte heller innehåller aluminium och som dessutom funkar bra, men nu har jag läst om paraben och efter att ha gjort det vill jag inte använda produkter med detta ämne i - i varje fall inte deodorant. Såklart innehåller deon jag använder detta ämne i inte mindre än tre olika former. Suck.

Men roligt är att jag beställt hudvårdsprodukter från jordklok.se nu ikväll, jag tror inte att någon av dem ska innehålla paraben men helt säker är jag inte, tyvärr gick det inte att kolla ingredienser i alla produkterna på den sidan men i övrigt är det en toppensida med allt möjligt miljövänligt. När jag blir lite rikare ska jag köpa tandkräm, schampo och maskindiskmedel därifrån och kanske prova tvättnötterna, de verkar finurliga.

Efter mitt besök hos naturfrisören i Boden har jag verkligen blivit mer medveten om att allt, verkligen allt vi applicerar på kroppen (huden, håret osv) tas upp i systemet i princip som om vi ätit produkterna. Denna tanke gör mig motiverad att fortsätta sökandet efter den perfekta deodoranten och andra produkter som är snälla mot både djuren, naturen och mig. När jag och Anna var i Luleå köpte jag ett veganskt hårbalsam som jag blivit helt kär i, det luktar citron och innehåller inte paraben - kollade just.

Två små saker jag i övrigt stört mig på den sista tiden är dels sushimenyn på en nyöppnad sushirestaurang här i Umeå, där jag visserligen inte ätit men ändå kollat på menyn utanför ingången när jag gått förbi. Det var ordvalet där som störde, då varje slags sushi följdes av en redogörande uppräkning av vad denna sushi innehöll - typ lax, avocado, sötpotatis, majonäs - i alla förekommande sorters sushi utom just vegansushi som sas innehålla: grönsaker. Jag orkar knappt gå in på alla anledningar till att detta är så störigt trots att det kan verka som en skitsak, men en tanke jag får är hur kul det skulle vara (och hur det aldrig skulle vara så) om restauranger inte skulle definiera vad för slags kött en rätt innehöll. Speciellt i de fall där en rätt innehöll flera sorters kött. Om de bara skulle skriva kött, pizza med kött, pasta med kött, kött och pommes frites, kött med bambuskott, köttrulle osv osv. Ja kul kanske inte är rätta ordet, det vore betydligt roligare (framförallt för djuren) om restaurangerna slutade ha kött i sina rätter, men tanken var lite underhållande en stund i alla fall.

Grej två, som stört mig en tid nu är Norrmejeriers tv-reklam för Gainomax (som jag själv drack efter träning ibland för inte alltför länge sen, huvva!). Det är inte främst för den stackars apans skull jag blir irriterad, även om jag tycker att den kan få springa fritt i någon djungel istället, utan för att Norrmejerier försöker få oss att tycka synd om apan eftersom vi brukar äta hans bananer efter träningen. Istället borde vi enligt Norrmejerier dricka en produkt baserad på kalvarnas mjölk, alltså verkligen ta stackars djurbarns föda och förtära den i deras ställe. Faktiskt så tror jag inte att så många apor tvingas svälta om vi äter bananer efter att vi tränat, medans kalvar faktiskt tas från sina mammor för att människor ska kunna dricka kalvarnas mjölk istället. Sen är det så extra ironiskt att Norrmejerier använder en söt liten apa med hundvalpsblick för att spela på svenskarnas ömmande hjärtan för små försvarslösa djur, när en verklighetsåtergivande reklam hade kunnat få ännu fler människor att sluta dricka mjölk än att som nu börja dricka Gainomax.

Och så slutligen en klapp på mitt huvud för att jag utan hjälp listat ut hur man länkar! Det ska firas med en länk till Veganbidraget, som har en så rackarns fin blogg och dessutom är snälla med sina läsare. All heder åt dem och alla andra som är snälla, det är en egenskap icke att förringa, allra minst i tider som dessa.

Ahimsa på er alla!

En nästintill vegansk torsdag

2009-02-20T02:59:00.002+01:00

Tre säkerligen icke-veganska chokladpraliner gjorde denna dag endast nästintill vegatabilisk, men i övrigt har allt jag ätit idag varit fritt från lidande och död och dessutom förbaskat gott. Kan jag så kan vem som helst äta veganskt, visst krävs det en smula kunskap och en nypa motivation men det skaffar man sig lätt via nätet (t ex vegania.net där det mesta man behöver veta står att läsa) och/eller vegatariska kokböcker som det finns en uppsjö av. På Djurens Rätts hemsida kan man läsa om hur djuren som svenskarna äter har det innan de dödas och äts, låter man bara bli att blunda torde motivationen att äta färre djurdelar infinna sig i ett nafs. Eller så är jag väldigt naiv, vad vet jag.

Till frukost denna dag njöt jag av två knäckemackor med mosad avokado på (supergott med citronflingsalt), sojayoghurt (Alpro) med hallon från frysen och ett glas Proviva. Lunchen bestod av rödbetssoppa med lök, potatis, vitkål och gröna linser (som V nu har introducerat för mig, tack!) från igår, en klick sojayoghurt i denna soppa var pricken över i:et och ett himmelskt gott bröd till gjorde måltiden komplett. Till middag gjorde jag en chili con carne utan carne men med vegetarisk färs (Hälsans Kök tror jag) och kidneybönor med mera, både detta recept och det på soppan kommer från "100 goda gröna rätter" av Barbro Lönnegren som är en fenomenal kokbok. Recepten är enkla och goda, perfekta om man är en ovan matlagare som jag var för några år sen. Boken är inte vegansk men tippar på att de allra flesta recept är lätta att veganisera. Nu ikväll har min kära V varit här och vi åt hallonglass och chokladglass som inte var gjord på kossors bröstmjölk.

Det är så genomförbart för alla och envar att äta på detta sätt, faktiskt så är det "bara" att välja andra grejer när man handlar käk. Och det där "bara:t" kan man se på olika sätt. Visst kan det kännas som att det inte är så bara, men samtidigt är det ju faktiskt bara att ta ett annat paket än det vanliga och vänja sig vid dess innehåll. Vi har en gång fått vänja oss vid våra nuvarande matvanor, även om vi inte minns det, och det går att vänja sig vid andra matvanor. Think outside the box, yes box.

Imorgon är det fredag. Jag minns en låt i en reklam från ett företag som försökte få svenska folket att äta kyckling på fredagar, som ärtsoppa på torsdagar. Jävla pengakåta empatilösa idioter.

Lång rapport

2009-02-16T23:40:00.002+01:00

Jag har vunnit en tävling! Eller ja, delad vinst med två andra, men kommer ändå få tre fräsiga pins med vegan-och djurvänliga motiv, tjoho! Detta gjorde min helg, i princip. Annat mycket trevligt som hände var att vi var på middag hos V & J, jag blev bjuden på veganska biffar som var jättegoda. Tror inte jag har blivit bjuden på vegansk mat förut, i alla fall har ingen ansträngt sig och gjort det enbart för min skull, det uppskattade jag väldigt mycket. Ska laga dessa biffar redan imorgon, så goda var de!

Var också till E & A under helgen, blev bjudna på fika och gullade med valpen (så söt som bara djurbarn kan vara). De hade Oatly's vaniljsås till äppelpajen, tumme upp till det också. Utmanades av A till en "hälsosam fika-tävling", efter min morotskaka för några veckor sen och nyss nämnda (mycket goda) äppelpaj, så nu i veckan tänkte jag baka Veganbidragets mintchokladmuffins och bjuda dem på. Den ena är diabetiker och den andre träningsfreak, så det är möjligt att deras definition av hälsosamt fika ser annorlunda ut än min. Jag tänker ju att djurvänligt = hälsosamt, för djurens hälsa framförallt. Sen om veganskt fika är så mycket nyttigare för människor än vad animaliskt fika är, det låter jag vara osagt. Det är i alla fall dinkelmjöl i de där muffinsarna.

Vi åt på Invito i fredags, de har så sjuukt god mat. Men åt tyvärr inte veganskt, måste bli bättre på det där när jag är ute och äter. Hur som helst hade de en väldans vitlöksstinn pesto i pastan jag åt, och så en massa soltorkade tomater och annat som jag inte minns - jo kronärtskocka också ja. Tror nästan man kan säga att ju mer vitlök desto godare när det gäller mat (inte andedräkt), åtminstone tycker jag det. Love it!

Har varit och storhandlat ikväll, så nu finns det resurser för nya veganska stordåd i köket. Bekantar mig med nya grejor ofta nu, har köpt färska rödbetor som ska bli soppa och rårakor till exempel, och torkade bönor och kikärtor som just nu ligger i blöt. Nu är det färdighaft med miljöovänliga plåtburkar! Mm, ger mig själv en klapp på axeln där. Politiskt korrekt var ordet. Eller pretto, men vet inte riktigt vad det betyder. Får lov att ta reda på det.

Ja, kort rapport som mamma skulle ha sagt. Fast denna blev lång. Borde lära mig att lägga ut bilder, och hur man länkar. Och borde skriva oftare. Oh well...

Sängen snart. Sov gott.

Vegan på hemmaplan

2009-01-22T15:02:00.002+01:00

Jag ska sätta igång och läsa inför nya kursen men tänkte bara skriva lite först. Igår efter den goda middagen (pastasoppa med vita bönor, rosmarin och massa vitlök, grymt gott) kände jag mig så glad, för nu har jag provlagat så många goda recept att det är fullt möjligt att bli vegan på hemmaplan utan några större ansträngningar - det känns bara mer och mer naturligt att laga och äta mat utan animaliska ingredienser! Samma sak i affären, nu vet jag vilka hyllor jag ska gå till och vilka grejer jag ska kolla efter på innehållsförteckningarna (att undvika, producenterna gillar verkligen att blanda i mjölkpulver och köttextrakt där man minst anar det). Sen så känner jag mig mer avslappnad nu till mitt veganblivande, det är ok att vara rånoga ibland och sen äta en ostmacka gjord av kalvmage eller gravad lax för att man inte orkar vara till besvär. Det måste få vara ok för mig, för jag vill verkligen inte vara till besvär. Fast vill ju å andra sidan verkligen äta veganskt, men kompromissa bör man - annars dör man, eller hur det nu var.

Nu ska jag läsa om barn med socioemotionella problem.

Fiskarna i haven

2009-01-21T15:53:00.002+01:00

Året började bra med att jag tillkännagav att jag skulle sluta äta fisk. Nyårslöfte. Det höll tills mor och syster kom och hälsade på i helgen (har tagit examen nu så de kom i torsdags och stannade till söndag), med ett stycke gravad lax i näven (mamma såklart). Jag har inte sagt till henne att jag slutat äta fisk, gjorde det inte nu heller när hon nu ansträngt sig för att glädja mig. Så blev fuskvegetarian igen för en helg, känns inte jättebra men ser det som att jag tog ett återfall - tänker fortsätta vara en äkta vegetarian nu. Skulle det nu vara så att jag äter fisk när jag träffar mamma må det ju vara hänt (även om det såklart inte alls är önskvärt eller bra utan för jävligt), min fiskkonsumtion har ändå sjunkit drastiskt.

Har fortfarande som mål att inte äta fisk i påsk när vi far till fjällen med halva Martins släkt, men ängslas lite över det ändå. Tänker göra "fisk" av tofu och ta med dit, hittat recept på Veganias sida. Och när de andra pimplar (alltså vinterfiskar) får jag väl vända ansiktet mot solen och bara njuta av livet - och av att fler fiskar tillåts göra detsamma.

Jag - stjärngosse och mördare

2008-12-07T01:16:00.003+01:00

Jag är i Boden denna helg, tar en paus från uppsatsskrivandet. Boden betyder smörgåsar med gravad lax som intas med älskade mor, som vet hur gott jag tycker att det är och därför har det hemma varje gång jag kommer. Det ligger inte i fiskarnas intresse att ätas upp av mig, och det gör lika ont för dem att få en krok i munnen som det skulle göra för vilken hund, fågel, ko eller människa att få detsamma. Likaså innebär döden genom kvävning lika mycket lidande för fiskarna som för oss människor och andra djur om vi skulle kvävas. Jag är en tyrann, en djurplågare, en mördare med dubbelmoral som äter fisk - därför ska jag sluta. Jag ska bli en äkta vegetarian. Hoppas mamma förstår.

På måndag är det sista gången på studiecirkeln i veganism, sushi står på menyn! Ska bli underbart, fast jag har redan smakat sådan djurvänlig sushi från stället nedanför oss - bitarna med tofu är ju lätt godast!

Umeå är nog veganvänligare än vad Boden är. ICA Supermarket hade inte mjölkfri färskost, de hade haft det förut men för få köpte. Så jag köpte en sojaost där för att peppa dem att ha kvar den i sortimentet. Hummus letade jag aplänge men utan framgång, så den sena middagen blev till slut riskakor med sojaost, havreyoghurt (inte lika god som dito soja), nötter samt Proviva som Maria bjöd på. Jag var väldigt nära att köpa en färdigrätt med fisk, men tack vare Anna som skulle käka mackor till middag blev det till sist en måltid med efterföljande gott samvete för mig.

Jag har mina nya fina knallrosa pulsvärmare på mig, de gör mig glad! Inköpta på inomhus-julmarknad idag. Ett luciatåg var där och sjöng, så vackert att jag nästan blev tårögd på riktigt. Även "den sjungande julgranen" på pingstkyrkan nu i eftermiddag var en upplevelse, alla dessa bedårande barn som bara behöver vara just barn för att vara bedårande. Men könsfördelningen var lika förutsägbart traditionsbunden som tråkig - alla pojkar var tomtar och pepparkaksgubbar och tjejerna var tärnor och lucia. När jag gick i lekis var jag stjärngosse, det är jag banne mig stolt över såhär i efterhand - även om det inte låg någon ideologi eller princip bakom det beslutet. Jag var ju bara sex år, tyckte väl att strut och pinne var roligare än glitter. Finge jag gå i ett luciatåg nu skulle jag vilja vara tomte, jag skulle ha skägg och kjol.

Morotskaka imårrn, mums!

Jag - en bloggare?

2008-11-04T01:05:00.000+01:00

Sedärja, då hade även jag en blogg. Behöver en plats att lufta mina veganambitioner på, har exakt noll personer i min omgivning som delar min övertygelse - kanske kan denna blogg hjälpa mig finna likasinnade. Har just sett bilder tagna inifrån ett svenskt slakteri (hade gärna länkat till den om jag visste hur man gjorde) och jag tycker att varenda människa, framförallt varenda köttätare, borde se hela bildspelet och begrunda. Om man googlar "Walls of glass" så hittar man den.

I verkliga livet argumenterar jag sällan för vegetarisk kost, om inte någon annan sätter igång en diskussion. Det är inte heller så att jag går omkring och tänker "hur fan kan folk äta kött?", mina nära och kära gör ju det och jag respekterar och älskar dem högt. Men (trots att jag är en liten språkpolis är jag av den övertygelsen att man utan problem kan börja en skriven mening med "men") jag har en känsla av att jag i denna blogg kommer spy ut alla de principer och åsikter jag ändå har innerst inne. Om någon till mig närstående kommer läsa mina inlägg kanske denne till följd av detta inte riktigt känner igen mig, men det är väl så med människor i allmänhet, man har sidor och tankar man mer eller mindre omedvetet låter bli att visa i vissa sammanhang. I detta, för mig nya sammanhang kommer det alltså säkert bli en hel del ordbajsande om sådant jag i vardagen inte dryftar med vänner och bekanta. Jag kan förtydliga det jag just sa en smula, det är inte så att jag är en fegskit som inte törs stå för mina åsikter och min övertygelse, snarare är det helt enkelt så att jag sällan och aldrig startar upp diskussioner och debatter - men jag deltar ivrigt, stolt och mer än gärna då andra bjuder in.

Bla bla, nu ska jag försöka lära mig hur allt i bloggvärlden funkar. Jag är uppe och vakar för jag ska jobba natt i morgon, egentligen borde jag läsa en avhandling om hur det är att växa upp med fostersyskon men jag fixade en blogg istället. Lika bra det, har tänkt på det så pass länge att det känns skönt att ha fått tummen ur. Natti natt!